Välbehag och obehag

 

Egentligen är det dumt att se sångspänningar som något otjänligt. De tillhör kroppens mekanik och fyller en funktion. Det går inte att slå fast att man sjunger utan spänningar ens när det är så det känns. Spänningar bidrar hela tiden till att skapa jämvikt i kroppen. Muskler och bindväv spänns och slappnar av, beroende på situation.

Ordet “spänningar” tillgrips av sångare när de i all hast vill beskriva att det inte känns kul att sjunga. Låt oss därför avhandla vad det egentligen rör sig om: obehag.

Ibland låter rösten precis som det var tänkt med hjälp av spänningar. Men hittills har jag inte träffat någon sångare som känner sig hjälpt av obehag. Det finns två sorters obehag. Det påtagliga är oönskat och stör oss. Det dolda märker vi inte av.

Ordet “svalgspänningar” beskriver en påtaglig känsla av att sjunga med halsen, att rösten fastnat. Ibland kommer den när man sjungit en längre stund och “gjort något”. Gjort vad? Styrt rösten bortom bekvämlighetens gräns och ut i diket. Detta är dolt obehag: omedvetenhet om vad som egentligen känns bekvämt.

Jag jobbar med jämförelser. När man jämför två sätt att sjunga en ton, kan man skilja det behagliga från det mindre behagliga.

Sätt en hand på naveln.
Sjung en fras och låt samtidigt magen kvickt dras in mot ryggraden.
Sjung frasen igen: spänn samtidigt magen och håll den stilla.
Är det någon skillnad?

Jämförelser ger en djup förståelse för vad du gör och varför. Obehag du vanligtvis missar blir synligt. Välbehag och obehag utgör tillsammans en kompass. Den leder dig till uppoffringens vägskäl. Ska du spänna magen som vanligt, eller jobba med att låta den röra sig?

Uppoffringen fungerar bara om du verkligen vill göra den. Man måste vara uppriktig. Du kommer att tolerera, försvara eller ignorera dåliga röstvanor som du innerst inne gillar.

Jag skrev tidigare att alla sorters svalgspänningar går att råda bot på genom att andas ut ordentligt. Det beror på utandningens uppriktighet. Att sucka är uppriktigt: man förställer sig inte utan släpper taget. Att ge sig hän på samma sätt när man sjunger en ton är svårt. Detta kräver mer omsorg och koncentration än du är van att ge, vilket innebär att du står på en tröskel. Men om du lyckas, blir mycket synligt som legat dolt.

xx Camilla