Utveckla bröstklangen

 

Vill du hitta och utveckla din bröstklang? Gör så här:

Öppna munnen och släpp ned hakan.
Andas in och släpp ut luften på en avspänd suck. Låt underkäken slappna av och röra sig inåt-bakåt.
Andas in igen och upprepa några gånger.

Välj en bekväm ton i den låga eller mellersta delen av rösten.
Andas ut lite luft innan tonen, och sjung den på ”hhhhaaaa”. Den kan bli luftig eller tät, men ska kännas behaglig.
Se till att inte stänga munnen mer när du sjunger – låt underkäken röra sig inåt-bakåt.

Om man trivs bäst med att sjunga på mild volym kan bröstklangen te sig främmande eller onaturlig. Att bli ansträngd av bröstklang eller att inte känna igen sig själv på stark volym är tecken på att man tagit i för hårt och dragit på sig svalgspänningar.

Bröstklangen kräver ett litet mått av anspänning i stämbandens muskler. Risken finns att man klämmer i med alla svalgmuskler som går att hitta. Då blir rösten hård och fyllig, men tämligen klumpig och klämd.

Det kan verka som att bröstklangen kräver ”mer stöd” (ett vagt begrepp många tolkar genom att mosa ihop magmusklerna och be en bön). Det hjälper tyvärr inte: du lägger mer last på börda, och vips är svalgspänningarna tillbaka.

Stämbandsmusklerna är millimetertjocka. För bröstklangen krävs en mikroskopisk kraftansamling - en liten förnimmelse av kontrahering i svalget, som att vara aningens ”på bollen”. Rätt utförd känns bröstklangen varken främmande eller ansträngande.

Nyckeln heter att inte snörpa ihop svalget eller hålla tillbaka utandningen. Att ta i och ”tvinga” fram bröstklangen gör att svalget snörper ihop. Att snåla med luften gör också att svalget snörper ihop.

Prova det här:
Öppna munnen och släpp ned hakan. Fnys en kort luftpuff genom näsan. För att kunna göra detta stänger du automatiskt velumporten (passagen till näsan). Fnys några gånger till.
Fnys nu samtidigt med tonen du valt. Håll munnen öppen – du sjunger alltså en nasal ton på ett ”nngg”-ljud.
Upprepa några gånger.

Växla till att sjunga på en vokal, t ex Á som i ”katt” eller EH som i ”hej”. Föreställ dig att du fnyser tonen. Upprepa.
Volymen bör successivt öka, helt av sig själv. Känn dig fram. Se till att det är behagligt.

Ju mer luftflöde och energi du tillsätter, desto mer kärnfull blir rösten. Det kan hjälpa att krumma med både rygg och axlar när du sjunger, eller att ta ett kliv framåt med ett tungt ben – då får kroppen hjälp att andas ut.

Det går också att träna upp sin finmotoriska kontroll över stämbandens muskler.
Säg det engelska ordet ”every” några gånger. Lyssna efter det klickande ljud som startar ordet. Det är en glottisansats du hör: stämbanden sugs ihop för att sedan sprängas isär.
Säg ”every” igen, och förläng den första vokalen: ”eeeeeevery”.
Detta bör bli en ton i ren bröstklang.

Hjälpte tipsen? Låt mig veta!

xx Camilla