Mi-mi-mi-mi-mi?

 

Jag såg en rolig video på Youtube igår. ”Vocal warmup: Abdominal support: Arpeggios” hette den. Abdominal support betyder magstöd och arpeggios är enstaka toner i ett ackord.

Fniss. Du kan inte träna magstöd med en skala. Utandningsmusklerna sitter i magen, därför är vi intresserade av magstöd in the first place. Om du sjunger ett arpeggio stötvis så studsar magen. Men detta är inte stöd - bara påtagliga muskelsammandragningar.

En aktiv mage är inte ett tecken på gott stöd. Att andas ut är att använda stöd, vilket sker stup i kvarten vare sig vi vill eller inte. ”Använda” är för övrigt fel ord - andningen sköter sig själv utan vår inblandning. Vi kan antingen omedvetet bromsa den, eller släppa taget och befria den. När det är lätt att sjunga och det låter fantastiskt ”använder” vi ”rätt” stöd – men det känns inte.

Skalan är överflödig. Hitta på din egen stödövning. Är det förresten nyttigt att sjunga skalor?

Nej.

Som sångare har vi bara ett verktyg att tillgripa - vår uppmärksamhet.

Gör det du ska göra och inget annat.
Gör inte fem saker samtidigt.
Gör en sak.
Gör den med full uppmärksamhet.

"Bara gå när du går, bara sitt när du sitter. Framför allt: tveka inte."

I en skala – mi mi mi, la la la, do do do – händer många saker på en gång. Du växlar ofta i onödan mellan anspänning (konsonant) och avspänning (vokal). Konsonanten kommer dessutom i vägen för en optimal utandning (bra ansats) – starten på varje ton blir seg och trög. Tonhöjden skiftar så snabbt att kroppen inte hinner justera andningen, på bekostnad av röstens klang. Därutöver gör tempot att vokaler har en tendens att halka ur fas och förvandlas t ex från Ä till E, vilket ”oförklarligt” försvårar vissa toner efter som det är betydligt lättare att sjunga på Ä än på E. Du hinner heller inte registrera när du träffar mitt i prick, och lär dig därför aldrig hur det går till.

Skalor leder till snabba misslyckanden – hit and miss. Sjung inte skalor.

Eller sjung skalor om du vill. Många tycker dock att det känns tråkigt, långsökt, till och med verkningslöst.

Därför säger jag: du slipper! Öva istället på ett sätt som känns roligt.

xx Camilla

 

 

Skriker jag nu?

 

Hur sjunger man bättre?
Släpper taget.
Vad innebär det?
Att andas ut.
Hur andas man ut?
Släpper spänningar som håller tillbaka luften.
Hur då?
Iakttar spänningarna.
Varför då?
För att alla spänningar är dolda för oss. Det går inte att släppa en spänning som vi inte känner till.

När tystlåtna sångare sjunger lite starkare än vanligt frågar de ofta: ”Låter jag skrikig nu?”

Att känna sig skrikig är en signal. Sångaren låter inte nödvändigtvis gapig, men av hans eller hennes ordval förstår jag att något känns fel. Vanligtvis anstränger sig sångaren för mycket utan att kunna sätta fingret på det.

I vår iver att sjunga snyggt (och inte fult) griper vi in i kroppens naturliga funktioner, och intellektet börjar föreläsa för kroppen om var skåpet ska stå. Vi misstror kroppens instinkt och försöker leda den "rätt". Om försöket lyckas sådär halvbra, upplevs tonen som skrikig.

En gång när jag satt och sjöng la jag märke till en liten vägg på tonen A1. ”Vad är det här för något?” tänkte jag, och klättrade ned till D1. ”Här finns ingen vägg”, tänkte jag. Upp igen. ”Väggen är tillbaka.”

På den lägre tonen var det lätt att andas ut. På den högre ville hela min varelse snåla med luften. När jag provade att behålla förnimmelsen av en motståndslös utandning blev rösten som laser. Snabbt tryckte jag på record och döpte inspelningen till ”Jag väcker de döda”. Ljudet var uppfordrande, men inte skrikigt. Det lät naket och ärligt, som att jag inte hade något kvar att gömma mig bakom.

Prova det här:
Sätt händerna kring nedre delen av revbenen.
Iaktta andningens rörelser under händerna.
Styr inte andningen: gör ingenting.
Rörelsen kan vara mycket liten, men revbenen expanderar på inandning och sjunker ihop på utandning.
Låt varje utandning bli en suck.
Styr inte sucken: gör ingenting.
Frestelsen att styra kommer uppstå - men låt impulsen passera.
Släpp fram en ton med samma suckande känsla som nyss.
Kanske gör tonen att du ofrivilligt spänner dig. Kanske börjar tvivlets kackerlacka vifta med sina antenner (som den brukar).

Ha tålamod och lägg dig inte i. Prova toner här och där. Låt rösten hitta volym av sig själv. Känns det rätt? Ser du guld för ditt inre öga? Bra.

xx Camilla

 

 

Sjung ‘Nattens drottning’

 

Än har du inte gett dig på att sjunga Der Hölle Rache – Nattens drottning. Du lyssnar på den och känner dig som Bambi i strålkastarljus.

På Wikipedia står det: ”[Detta] är en komplicerad aria med mycket höga toner i operan Trollflöjten. Der Hölle Rache är känd som mycket krävande. För sopransolisten kräver arian en särskilt hög tessitura.”

Du lyssnar på en inspelning och försöker kopiera sångaren rakt av. Fan vad svårt det blev nu.

Musik måste bli lätt - och detta är hemligheten. Man kan göra saker på ett lätt eller svårt sätt. För det första består Der Hölle Rache av toner i en viss ordning. Börja med att sjunga en i taget.

Säkert kan du sjunga sångens första ton (det är ett A).
Sedan kan du ta reda på vilken den andra tonen är (ett D.)
Säkerligen kan du också hitta den tredje. (You’re on your own, kid!)

Sjung en i taget. Inte alla på en gång.
Andas mellan var och en. Vem har sagt att du inte får andas?
Sjung de tre första tonerna utan brådska. Om det är svårt sjunger du för fort.

”Men det låter inte som på inspelningen!”

Jag vet.

”Men det ska gå fort!”

Sjung fort då.

”Jag sjöng fel!”

Jag vet – för om du sjunger fort blir det fel. Sjung långsamt så blir det rätt. Bli inte arg - sjung den fjärde tonen istället.

Nu är du på banan. Saker är inte lätta eller svåra – de är bekanta eller obekanta. Gör det obekanta bekant, men i ditt eget tempo. Bete dig som om du vore mån om att verkligen lyckas. Jag vet inte vem som övertygat oss om att vi ska snubbla runt och sjabbla.

Sjung den femte tonen. Du kan sätta ihop de föregående fyra med den femte och bekanta dig med detta pärlband en stund. Fortfarande svårt?

Nuförtiden översköljs vi av uppmaningar om att tro på oss själva. Att slumpmässigt tro på något vi aldrig har upplevt fungerar inte. Du måste göra och du måste göra rätt. Vad krävs för att det ska bli rätt? Ett långsamt tempo.

xx Camilla

 

 

Nej, det är ingen gaffel

 

Att sjunga är inte att prata i telefon. Sången känns egendomligt upphöjd, och telefonsamtalet alldagligt.

Att skriva en sång är inte att skriva en inköpslista och gå till ICA med den. Sången är inte en innehållsförteckning, en kontaktannons eller ett nyhetsreportage. Den är något annat.

När du tycker om en sång sjunger du den fler än en gång. Varför återvänder du till den? Hur kan så mycket rymmas i en liten sång? Hela ditt liv?

Den består av toner och lite text. Ur detta vecklar du ut en laddad idé som är såpass stor att den inte går att uttrycka direkt: liksom ett finger som pekar mot månen pekar sången mot det outtryckbara.

I boken Liftarens guide till galaxen engagerar utomjordingen Ford jordmannen Arthur i ett samtal om bestick. Han håller upp en gaffel och frågar ungefär: ”Vad är det här?”
Arthur svarar: ”En gaffel.”
Ford: ”Nej.”
Arthur: ”Va?”
Ford: ”Det är en sked.”

Ett förbryllande påstående -  gaffeln är ju gaffelformad, vilket föranleder att inte kalla den för ”sked”. Dock är ”gaffel” bara ett ord. Vi har kommit överens om att hänvisa till gaffelformade saker med det, men föremålet och ordet är två skilda ting.

En gaffel är alltså en gaffel och på sätt och vis en sked, samtidigt.

När du sjunger laddar du toner med allt du känner till på några ögonblick. En sång är för kort för att rymma sublima, värkande sanningar - ändå gör den det.

Sjung och ta reda på vad som är sant.
 
xx Camilla

 

 

Hur funkar rösten?

 

Hur funkar rösten?

Tänkte bara tala om det så alla vet.

Vi delar in kroppen i två våningar och börjar där. På övervåningen har vi svalget. På nedervåningen har vi andningsmuskulaturen.

Sångaren är ett blåsintrument, och svalget är munstycket. Vi kan forma det som vi vill, dvs byta munstycke i en handvändning och därmed vrida, vända och växla mellan röstens sound.

Stämbanden kan svänga med olika mycket massa. På svag volym låter rösten tunn, och stämbanden är tunna. På stark volym är rösten fyllig och stämbanden tjocka.

Att vidga svalget och ge ljudet mer utrymme färgar rösten mörk och djup. Att minska utrymmet och ge ljudet mindre plats gör istället klangfärgen ljus och lätt.

Ovanför stämbanden sitter falska stämband som kan lägga ett grovt, rivigt rasp – distortion – på klara toner från de riktiga stämbanden. Ett finare, krispigare rasp som kallas vocal fry eller creaking kan skapas av stämbanden själva.

Wail får sin karaktär av stämband som snabbt och fjäderlätt skälver på varje ton. Vibrato åstadkoms av struphuvudet som kvickt och mjukt studsar mellan två toner.

Vi sjunger på utandning. Logiskt, eller hur? Ofta beror röstkrångel på att vi råkar hålla tillbaka luften istället för att andas ut. Det är lätt åtgärdat när man lärt sig känna igen det – kolla t ex att magen inte låst sig. Den ska slappna av på inandning, och spännas lätt på utandning.

På samma vis som du befriar en låst röst kan du med samma verktyg bredda registret. Inget hindrar heller att du byter till en annan röst. Att möblera om i svalget är inte komplicerat. Som med alla nya framgångar kan det kännas ovant i början, men säg att du blir förälskad i din nya sångkostym – behåll den i så fall, bär den med stolthet och sjung för oss.

Sångteknik är inte svår att vare sig förklara eller förstå. Dessutom är du säkert redan skickligare än du tror.

xx Camilla

 

 

Nybörjaranda

 

Att göra avbrott från sång innebär att släppa och sedan ta upp tråden. Både nybörjare och erfarna sångare står vid samma punkt - den där vägen börjar.

Att börja om skiljer sig inte från att börja. Nybörjaranda innebär att ha en ivrig och nyfiken inställning till sång, i avsaknad av förutfattade meningar. Inställningen är avgörande, oavsett skicklighet eller erfarenhet. ”Nybörjaren ser många möjligheter, men experten ser få”, skrev Shunryu Suzuki i Zen Mind, Beginner’s Mind.

Avbrott är viktiga. Under ett uppehåll kan det undermedvetna rensa ur överflödigt stoff och låta det som är oumbärligt sippra ned i märgen.

Att börja eller börja om kan man göra var som helst och nästan hur som helst. Men du ska få en beprövad strategi för börjandet.

Hitta först ett ostört rum. Sedan:

  1. Sätt en timer på 1 - 10 minuter.
  2. Bestäm dig snabbt för en av följande uppgifter. Tänk inte:
    - sjung en valfri ton
    - sjung en refräng ur en låt
    - sjung en låt
    - sjung spontant vad som helst
    - utför 2 sångövningar
    - improvisera a cappella
    - improvisera över ett ackord
  3. Räkna ljudligt ned från 5 och börja. 5, 4, 3, 2, 1.
    Starta timern.
  4. Sluta sjunga när timern ringer.

Gratulerar! Känner du dig som ny? Perfekt.

Kanske vill du rentav fortsätta. Du kan sluta eller ta vid igen – i båda fallen kan du vara nöjd med dagsverket. Det är inte sångpassets längd som räknas, utan att avsikten är ren och uppmärksamheten ogrumlad.

Välkommen till fortsatta studier i sång! Under alla omständigheter är du på väg framåt.

xx Camilla

 

 

Kärlek och galenskap

 

I The Frustrated Songwriter’s Handbook skriver Nicholas Dobson om en besatthet. Han hade börjat skriva låtar om precis allt: hundar, staket, moln, kaffemuggar, idétorka och promenader utifrån texter på tändstickspaket, filmrepliker och slumpmässiga rader ur böcker.

Göteborgskoloristerna var en grupp konstnärer som dyrkade färg. De fick aldrig nog och hävdade att de älskade färg så mycket att de ville äta den.

För att möta en deadline stängde Grimes in sig i tre veckor och struntade i att sova och äta för att färdigställa skivan Visions. ”Det var lika delar fröjd och tortyr”, sa hon efteråt.

Galenskap är absolut nödvändig, för galenskap är kärlek.

Odla vild entusiasm. All sång är ohyggligt intressant. Låt dig bländas av rösten, förlora dig i sång och låt den bli en frossa, en feber.

De dagar du råkat tröttna på dig själv är det trevligt om andra talar om hur mycket din röst betyder.

När jag undervisar sångare i master class ber jag publiken skriva vitsord. Master class är individuell coaching inför en grupp andra sångare. Publiken får lyssna efter vad som berör dem – vadhelst sångaren gör som bränner till och blir intressant.

Dessa reaktioner och komplimanger ger minnen för livet. Sångaren tar med sig lapparna hem.

”Jag hade tårar i ögonen när du sjöng!! (hela tiden)”

Så kan det stå… det är rart.

Spara den finaste feedback du får. Ibland glömmer vi hur aktningsvärda vi är.

Tur då att lapparna minns, och kan vittna om det.

xx Camilla

 

 

En dörr till höga toner

 

Vad är det som gör att höga toner känns opålitliga? Att vi så sällan besöker dem. Det är outforskad mark för många. Man vågar inte ta steget upp.

När du tar ett fotografi ställer du in skärpan så att fotot inte blir suddigt utan tydligt och skarpt. På samma vis kan du ställa in skärpan på toner.

En ton kan låta skarp och uddig eller flack och oklar. Skärpan i rösten kallas för twang. Ofta tappar vi twangen på höjden, och tonerna blir ostadiga. För att undvika det kan vi överdriva skärpan på höjden. Vi låter rösten klarna och går sedan ännu längre och gör den spetsig, tvär och gäll. Hur då?

Här är några trick. Prova ett åt gången.

- Le och spänn ut mungiporna till öronen som Jokern.
- Låtsas att du sträcker ut svalget i sidled och formar ett bredsmalt rum strax under öronen.
- Limma fast sidorna av baktungan mot kindtänderna i överkäken, medan tungspetsen slappnar av.
- Använd ljusa och skarpa vokaler: I som i ”is”, Á som i ”katt”, EH som i ”stay” eller Ö som i ”snö” när du sjunger.
- Härma en bebis eller en mycket barnslig seriefigur.

Här är en metod för att twanga på höjden:

  1. Gny som en hundvalp - en mycket liten hundvalp. Använd något av twangtricken.
  2. Låt hundvalpen gny sig allt högre i tonhöjd.
  3. Fortsätt gny, och öppna munnen mot en vokal: ”mmmmiii”, till exempel. Gå mot pudelrock, en skrikande bebis eller andra lasergälla ljud på vokalen. Överdriv.
  4. Studsa upp och ned på vokalen, gör stora glissandon. Ha lite kul.
  5. Zooma in på en ton och behåll det du gör.


Det hjälper att höja struphuvudet. Lyft upp baktungan och struphuvudet och låt dem landa någonstans i höjd med öronen.

Vässa rösten, guys.

Ps. Det finns en till sak som hjälper på höjden, och det är att vidga svalget och ge plats åt tonerna. Men det tar vi en annan gång.

xx Camilla

 

 

Röstanarkisten

 

Hej! Jag är Camillas alter ego – Röstanarkisten.

Låt mig presentera tio sångregler ingen förväntar sig.

1. Var inte duktig
2. Träna sällan
3. Försämra hållningen
4. Sjung nasalt
5. Gör slut på luften
6. Andas mitt i frasen
7. Håll inte ut tonen
8. Sjung inte texten
9. Sjung inte melodin
10. Strunta i andra
 
Rawr!

Varför inte vara duktig?
Din kropp är ingen maskin. Känns det behagligt i halsen? Fortsätt med det du gör. Känns det inte bra? Släpp det du gör. Var inte lydig.
 
Varför träna sällan?
Hög kvalitet klår låg kvalitet. Träning av hög kvalitet är träning med full uppmärksamhet. Vänta tills du inte kan låta bli att sjunga, och sjung då med full uppmärksamhet. Kvantitet är oviktigt.
 
Varför försämra hållningen?
Du tänker att du bör stå rakt och propert. Men att stå ”korrekt” blockerar ofta utandningsmuskeln transversus. Krumma med ryggen för hitta transversus, längst in i magen.
 
Varför sjunga nasalt?
En klar och ren ton har mycket skärpa (twang) i sig. En luddig eller flack ton klarnar när man twangar den. Twang och nasalitet triggar ofta varann. Lek nasal för att hitta en smula twang.
 
Varför göra slut på luften?
Fisken behöver vatten för att andas, stämbanden luft för att svänga. De flesta tycker det känns ovant att andas ut ordentligt. Får man ta så mycket plats? Ja.
 
Varför andas mitt i frasen?
Vi vill visa oss på styva linan och orka saker. Det är inget kroppen nödvändigtvis gillar. Om du pushar fraser säger kroppen ifrån och talar om att den vill andas. Pusha inte vidare, utan låt kroppen andas där den vill. Andningen befriar sig själv om du tillåter den.
 
Varför inte hålla ut tonen?
Att pusha en ton är samma sak som att pusha en fras. Släpp tonen omedelbart vid minsta obehag. Låt andningen reglera sig själv, och låt en ohindrad utandning förlänga tonen.
 
Varför inte sjunga texten?
Vokaler formar svalget. Konsonanter är spänningar. En låttext gör att svalget hela tiden ställer om sig. Byt ut texten mot din favoritvokal för att spara energi och huvudbry.
 
Varför inte sjunga melodin?
Övningsrummet har ingen publik. Det viktiga är inte vad du sjunger, utan hur. Rösten ska må och låta bra och du ska känna dig förankrad och trygg. Tonerna spelar ingen roll.
 
Varför strunta i andra?
Att fråga efter andras åsikt om sång är en flirt med förvirring och galenskap. Du vill snart inte sjunga en ton om andra ska godkänna det du sysslar med. När det känns bra är det bra. Lyssna inåt.
 
Vi kan också formulera reglerna såhär:

1. Känn efter
2. Träna när du har lust
3. Hitta utandningsmuskeln
4. Ställ in skärpan på tonen
5. Andas ut ordentligt
6. Låt kroppen andas när den vill
7. Släpp tonen när den blir obekväm
8. Sjung på en övningsvokal
9. Sjung bekväma toner
10. Sjung som du själv vill
 
Raaarrrrr…

xx Röstanarkisten

 

 

 

Sjunga ut

 

”Jag vill sjunga ut”, säger många sångare.

Det kan innebära att man vill känna sig fri när man sjunger. Det kan också innebära att man slår i en vägg när man ökar volymen – det tar stopp.

Innan jag berättar hur du befriar ljudet eller tar bort väggen ska vi definiera ”röststyrka”.

Det kan betyda att sjunga på stark volym. Då handlar det om decibel. Det kan betyda att sjunga med intensitet. Det kan du göra på vilken volym som helst, strunt i decibel. Det kan betyda att sjunga med en öppen klang. Det går också bra på valfri volym.

Volym = decibel.
Intensitet = laddning eller energi.
Öppen klang = röstens karaktär.

Är du med?

Vi börjar med att prata om röstens karaktär. Den kan vara öppen eller stängd.

Inom CVT (Complete Vocal Technique) finns termerna highway och byway.

Highway är en motorväg. Att dra upp och ned volymen är enkelt, soundet är brett och öppet. Byway är en sidoväg. Man kan slå i ”golv” eller ”tak” när man ökar eller minskar volymen, soundet är återhållet och komprimerat. Att sjunga i byway kostar lite mer. Highway ger en öppen röstkaraktär, byway en stängd.

Vi lägger intensitet åt sidan, för det vill jag prata om en annan gång.

Volymen går att öka antingen genom att lägga i en högre växel och sjunga med hårdare klang, eller genom att twanga mer. Det tänker jag också prata om en annan gång.

Sångare fastnar ofta i byway när de vill sjunga ut. De undrar:

”Kanske ska man träna upp lungorna, så man får mer styrka? Eller är det magen man ska träna?”

Nä. Byt vokal.

Snabbguide:
Sjunger du vokalen Å som i ordet ”vår”? Sjung istället OH som i engelskans ”go”.
Sjunger du vokalen O som i ordet ”sol”? Byt ut mot OH som i engelskans ”go”.
UH som i ”hungry” eller ”ung”: Byt ut mot OH som i ”go” eller Á som i ”katt”.
ANG som i franskans ”un”: Byt ut mot Á som i "katt" eller Ä som i ”ärlig”.
E som i ”ser”: Byt ut mot EH som i engelskans ”stay” eller Á som i ”katt”.

(Ja, jag vet att din text blir konstig. Du tränar sångteknik. Det är meningen.)

Vokalerna du byter från är stängda. De drar rösten åt ett återhållet och komprimerat håll där det finns väggar och tak.
Vokalerna du byter till är öppna. De drar rösten åt ett brett och öppet håll utan väggar och tak.

Nu bör du inte ha några problem att öka volymen, befria toner eller sjunga ut.

Varför fungerar det här?

Vokaler formar svalget. Svalgformen skapar övertoner, och dem hör vi som ett stängt eller öppet sound. Ju fler övertoner vi träffar, desto rikare och fylligare blir rösten och desto lättare känns det att sjunga. Det kallas för centrum. Du vet att du är i centrum när du bara vill ta en ton igen och igen.

Nationalencyklopedin definierar en sluten vokal såhär:
”Vokal som uttalas med liten käkvinkel och trång luftpassage.”
NE definierar en öppen vokal sålunda:
”Vokal som uttalas med stor käkvinkel och vid luftpassage.”

Det är ganska bra. Jag gillar det. Många sångare beskriver att det känns just så när de växlar mellan stängt och öppet sound.

En stängd vokal kan såklart vara centrerad. Men den kommer alltid kosta lite mer. Av akustiska och fysiologiska skäl finns det lite väggar och tak där.

Vill du sjunga ut? Här kommer en ännu snabbare guide:
 Sjung EH som i engelskans ”stay”
 Sjung OH som i engelskans ”go”
 Sjung Ö som i ”snö”
 Sjung Ä som i ”ärlig”
 Sjung Á som i ”katt”

Tänk på att det kan finnas psykologiska orsaker till att inte sjunga ut. Kanske tänker du att grannarna hör, eller att du skriker, fast din volym bara landar på 4 av 10. Det är ok. Du får låta starkt.

Hitta en volym som känns bekväm för dig. Lyssna efter vad som berör dig.

När det känns bra, är det bra.

xx Camilla