Utveckla huvudklangen

 

Vill du hitta och utveckla din huvudklang? Gör så här:

Sjung en bekväm ton i mitten av rösten på vokalen EH (som i ”hej”).
Sjung nu samma ton en oktav upp på EH. Se till att hamna ovanför skarven.

Det ska höras skillnad på tonerna: den låga är hyfsat stark och fyllig, den höga är i jämförelse hyfsat spröd och tunn. Växla mellan dem och lyssna.

Lägg märke till att tonerna känns olika i svalget. Det är som om vi tar sats på den låga, men slappnar av på den höga.

Sjung nu EH som i ”hej” på den låga tonen, men I som i ”is” på den höga.
Bind ihop dem och sjung dem i följd: ÄÄÄ-III.
Leta efter skarven! Jag blir jätteglad och dansar lite om det skarvar. Överdriv! Skarven är tecknet på att du växlar från bröstklang till huvudklang.

Spricker den höga tonen? I så fall beror det på att du försöker hålla i bröstklangen däruppe. Sjung mesigt, luftigt och avspänt på höjden.

Många kvinnor tänker på huvudklang som en tunn och menlös röst att sjunga med i kyrkan, alternativt en klar och hög operasopran. Många män tänker på huvudklang som en disig falsett á la Musse Pigg. Känns din egen huvudklang främmande är den antagligen bara oslipad. Skrapa lite på ytan, så klarnar den.

Regel nummer 1: Försök inte krångla dig runt skarven eller dölja den. Det funkar inte!

Sjung istället starkt på den låga tonen och gör inga ändringar när du glatt störtar upp på den höga - låt skarven skarva, släpp taget och motstå frestelsen att ta sats i svalget. Lägg märke till hur frisk och stark den höga tonen blir av det.

Sångare har för vana att sluta andas på höga toner. Därför blir rösten klar och fri om andningen får en chans att komma igång. Prova det här:
Dra en lättnadens suck. Växla mellan en lättad suck, och den höga tonen.
Sucka ut nästan all luft precis innan du sjunger tonen. Resultatet kommer att förvåna dig.
Ju mer du släpper taget och andas ut, desto bättre sjunger du. Fantastiskt, eller hur?

Två saker till kan hjälpa på höjden:
Se till att öppna munnen ordentligt. Underkäken ska röra sig inåt-bakåt.
Se till att göra plats i svalget. Hitta känslan av att gäspa, och låt bakdelen av tungan sjunka.

Om du trivs i bröstklang men inte i huvudklang kan jag glädja dig med att det också finns en mellanstation: mixröst. Mixen använder vi bland annat för att lura folk att vi sjunger i bröstklang på höjden.

Ja, det är precis så kul som det låter. Mer om det en annan gång.

Hoppas du gillar tipsen!

xx Camilla

 

 

Brev till alla andra sångare

 

Hej!

Kanske har du läst föregående brev (Brev till bröstklangssångare och Brev till huvudklangssångare) utan att känna igen dig.

Kanske har du kunskaper inom någon röstmetod som SLS, CVT eller Estill och tycker att termerna ”bröstklang” och ”huvudklang” är något onyanserade.

Min pedagogiska filosofi är att utgå från den verklighet som är uppenbar. Alla sångare har upplevt en stark röst i botten och en tunn på höjden. Kalla dem bröstklang och huvudklang om du vill. Dessa två ord har överlevt tillflödet av nya termer – antagligen för att sångare av alla slag upptäcker dessa två röstlägen oberoende av yttre påverkan stup i kvarten.

Jag har respekt för sådant som tål tidens tand. Särskilt när det visar sig att stämbanden arbetar så som man känner på sig: om stämbandens djupt liggande muskelmassa deltar i att producera ljud uppstår en kompakt, kraftig röst. Om enbart stämbandens yttersta slemhinna producerar ljud uppstår en tunn, mjuk röst.

Graden av muskelaktivitet i stämbanden hörs på hur hårt, metalliskt och komprimerat ljudet är. Ju starkare volym, desto hårdare ljud. Ju svagare volym, desto mjukare ljud.

Jag pratar lika gärna röst med nybörjarsångare som med röstforskare. Alla pekar vi på samma saker, fast med olika ord. Jag är en babelfisk – alltså en universalöversättare (i form av en liten, gul fisk man stoppar i örat…) som läser mellan raderna.

Jag är extremt petig – något jag kanske inte låter påskina med en gång. Verkligheten är mycket komplex. Vi måste se upp, för i en handvändning kan den nämligen bli inkonsekvent och obegriplig och äta upp oss.

Titta på röstens anatomi.
Kategorisera röstens ljud.
Koppla din anatomiska kunskap till örats kännedom om ljuden.
Nu kan du använda vilka ord som helst för att beskriva dina slutsatser.

Hur ser din röstkarta ut? Växlar du mellan flera röster? Vilka regler gäller för dem? Har de några begränsningar?

Sortera noggrant bland termer och erfarenheter, så att just din röst blir lättnavigerad.

xx Camilla

Ps. Nästa gång: Verktyg till bröstklangssångare som vill ha fatt i sin huvudklang!

Pps. Kort guide till vad röstmetoderna ovan går ut på:
SLS: Ansträng dig aldrig.
CVT: Lyssna väldigt noga.
Estill: Ta kontroll över svalgets delar.
Jag skriver under på samtliga råd!

 

 

Brev till huvudklangssångare

 

Det finns en bröstklangsstrategi och en huvudklangsstrategi för röster att ta sig an. Utan att du lägger dig i kommer din röst att göra sig hemmastadd med den ena.

Båda fungerar. Båda har för- och nackdelar.
.

Kära huvudklangssångare,

Du trivs bra i den mellersta och höga delen av rösten. Du rör dig lätt och smidigt bland toner på svag till medium volym, och trivs med en öppen och avspänd känsla i svalget. Kanske kallar du dig sopran eller tenor.

Röststyrka är svår att få till. Det känns onaturligt och överspänt att sjunga starkt. Kraftiga, hårda toner spricker ofta.

På höjden kan du öka volymen och sjunga ut, till skillnad mot i botten där toner känns tröga, knarrar eller snabbt dör bort.

Som huvudklangssångare äger du fördelen att kunna sjunga omkring eller över skarven utan problem. Nackdelen är att du lever med en ”vägg” på rösten. Därför föredrar du att hålla dig till svag samt medium volym, och lever ditt liv därinom.

”Men vad beror det på?”

Här kommer en anatomisk förklaring.

Stämbanden består av tre lager: muskler längst in, ligament i mitten och slemhinnor ytterst. Termen ”huvudklang” beskriver ett mjukt och tunt sound, där endast slemhinnorna är aktiva när stämbanden svänger. Bröstklang åstadkoms däremot av aktiva stämbandsmuskler.

Huvudklangssångare vill INTE dra ihop, komprimera, spänna eller aktivera i svalg eller stämband och sedan hålla den spänningen – det känns onaturligt.

För säkerhets skull tar de ofta i för mycket när de ökar volymen, vilket låser både stödmuskler och svalg. Eftersom detta är obehagligt återgår de därefter till att sjunga milt med avspända stämbandsmuskler.

Låter det bekant?

I så fall kommer snart råd om hur du naturligt finner den kärnfulla röst som för tillfället INTE känns självklar: bröstklangen.

xx Camilla

 

 

Brev till bröstklangssångare

 

Det finns en bröstklangsstrategi och en huvudklangsstrategi för röster att ta sig an. Utan att du lägger dig i kommer din röst att göra sig hemmastadd med den ena.

Båda fungerar. Båda har för- och nackdelar.
.

Kära bröstklangssångare,

Du trivs bra i den låga och mellersta delen av rösten. Du har lätt för att sjunga starkt och kärnfullt, och gillar att stadigt kunna greppa och lotsa toner. Kanske kallar du dig alt eller bas.

Höga toner är svåra att hålla i. Du känner dig klumpig och skrikig när du griper efter dem. Instinkten säger att du bör ta i, men då är det också som om du kvävs.

Plötsligt spricker rösten. Den kvävande förnimmelsen försvinner, men på bekostnad av all kontroll - detta låter knappast som din röst längre: nu liknar den en spöklik anti-röst utan kropp eller kontur!

Du håller dig därför helst nedanför skarven och lever ditt liv där.

Som bröstklangssångare äger du fördelen att kunna ta i och sjunga starkt. Nackdelen är att du lever med ett ”tak” på rösten. Kanske är det också svårt att sjunga svagt.

”Hur fungerar bröstklangsstrategin? Ge mig en anatomilektion!”

Okej.

Stämbanden består av tre lager: muskler längst in, ligament i mitten och slemhinnor ytterst. Termen ”bröstklang” beskriver ett hårt och direkt sound, där musklerna är aktiva när stämbanden svänger.

Dessa muskler förkortar stämbanden. Bröstklangssångare tycker om förnimmelsen av aktiva förkortarmuskler: de kan hålla i tonen och ge den skärpa och kontur.

Under stämbanden sitter andra muskler: sträckarmuskler. Stämbanden måste sträcka ut sig för att kunna nå höga toner.

Stämbanden kan inte vara korta och långa samtidigt. Sträckarmusklerna och förtkortarmusklerna jobbar EMOT varandra. När vi rör oss uppåt i tonhöjd måste förkortarmusklerna släppa.

Detta vill bröstklangssångaren INTE uppleva, för då känner han eller hon inte igen sig. Sångaren kämpar förgäves med sig själv på höjden för att behålla aktiva förkortarmuskler.

It’s a losing game, my friends.

När förkortarmusklerna abrupt slappnar av, hörs en skarv.

Känner du igen dig?

I så fall kommer jag snart att berätta hur du gör dig hemmastadd också i den röst du INTE känner igen som din egen: huvudklangen.

xx Camilla

 

 

Vilken sångartyp är du?

 

Hej på dig!

Det finns två sångartyper. Jag ska beskriva dem, så du kan identifiera vem du är.

🐚 Bröstklangssångaren
Dessa sångare är bekväma i den låga samt mellersta delen av rösten. De trivs med att behålla ett visst tryck eller en intensitet när de sjunger och tonerna har ett direkt, lite hårdare sound. Dessa röster föredrar medium till stark volym, undantagsvis halvsvag. Bröstklangssångare känner sig hemma med ett högre mått av greppande, aktiv energi i kropp och svalg. De kallar sig ofta altar och basar.

🐚 Huvudklangssångaren
Dessa sångare är bekväma i den mellersta samt höga delen av rösten. De trivs med att känna sig avspända och smidiga utan att behöva tillsätta tryck och tonerna har ett mjukt, runt sound. Dessa röster föredrar svag till medium volym, undantagsvis mycket svag. Huvudklangssångare känner sig hemma med en sansad, stillsam energi i kropp och svalg. De kallar sig ofta sopraner och tenorer.

Så här låter det:
Bröstklangssångare tar tag i toner och håller i dem, medan huvudklangssångare rinner över dem som vatten.
Bröstklangssångare sjunger tjocka toner, och huvudklangssångare sjunger tunna toner.

Nu kommer vi till sångartypernas ågren.

Problemen börjar för bröstklangssångaren på höjden. Det uppstår en skarv som rösten kläms av eller slår huvudet i, och ovanför den låter tonerna fånigt spinkiga. Därför föredrar bröstklangssångaren att leva sitt liv under skarven.

Problemen börjar för huvudklangssångaren på stark volym. Det uppstår en vägg som rösten kläms av eller slår huvudet i, och rösten spricker eller låter skrikig. Därför föredrar huvudklangssångaren att leva sitt liv på svag volym.

Men säg nu inte: ”Jag har den här typen av röst.”
Det är inte är rösten vi delar in i olika typer, utan sångare.

Själva instrumentet ser likadant ut hos alla. Men du kommer att göra ljud som du tycker om och förstår, samt söka förnimmelser du tycker om och förstår: bröstklangs-aktiga eller huvudklangs-aktiga.
(Jag träffar ibland sångare som i princip trivs lika bra med båda.)

Nästa gång vi hörs berättar jag hur man gör för att erövra den del av rösten som tycks avstängd, samt förklarar vad tusan problemen beror på.

Until then!

xx Camilla

 

 

I got 99 problems…

 

Ställ dig bekvämt. Dra en lättnadens suck.
Ta ett nytt andetag. Blås ut luften på ett sss-ljud.
Växla, så att varannan utandning blir en avspänd suck och varannan ett sss.
Upprepa ett tiotal gånger.

”Vad föredrar du – ett sss eller en suck?” frågade jag en sångare nyligen.
”Sss:et”, svarade hon.
”Varför det?”
”För att jag jobbar mer. Det känns mer som en övning.”
”Men vilken är mest trivsam?”
”Jaha. Sucken.”

När det känns att vi jobbar tar vi det som bevis på att vi gör rätt.
Att kämpa med något svårt betyder att man är duktig, tänker vi.

Men det stämmer inte. Det betyder att det du gör är svårt.
Det som är svårt nu blir inte lätt senare. Skulle det verka lätt senare, betyder det att du har ändrat på något.

Saker förvandlas inte. En spade är en spade är en spade. Nu gör du inte längre det som var svårt, utan något annat.

Ambitiösa sångare skriver gärna listor över sina sångproblem. De uppskattar att de har ca 557 stycken var, och att nr 24 skiljer sig helt från nr 111.

I själva verket finns bara ett problem. Det är att vi håller andan.

Problemet är omärkligt för den som inte är en tränad sångare, van att känna små andningsförnimmelser. En flack röst, obehag i halsen, andfåddhet osv är några av otaliga symtom på samma aber.

Andningen sker i fyra faser. Vi andas in – paus - vi andas ut - paus.

Jag bad sångaren prova följande:

Välj en fras.
Fäst blicken på en punkt.
Förnim varje inandning, varje utandning och pauserna däremellan.
Reagera inte på tankar som dyker upp.
Styr inte andningen.
Ge efter för den frid som infinner sig på utandning.
När du känner dig lugn, sjung frasen på utandning.

Sångaren sjöng sin fras. ”Men du, jag börjar ju sjunga medan jag fortfarande andas in!” utbrast hon.

Det var en avgörande insikt, så jag blev glad.
Den kom sig av att hon uppmärksammade skillnaden mellan inandning och utandning.

Här är min rekommendation: ställ frågor till sångövningar och låtar.

”Hur känns det att bromsa luften? Hur känns det att andas ut?”

Lägg märke till när du gör vad.

xx Camilla

 

 

Mi-mi-mi-mi-mi?

 

Jag såg en rolig video på Youtube igår. ”Vocal warmup: Abdominal support: Arpeggios” hette den. Abdominal support betyder magstöd och arpeggios är enstaka toner i ett ackord.

Fniss. Du kan inte träna magstöd med en skala. Utandningsmusklerna sitter i magen, därför är vi intresserade av magstöd in the first place. Om du sjunger ett arpeggio stötvis så studsar magen. Men detta är inte stöd - bara påtagliga muskelsammandragningar.

En aktiv mage är inte ett tecken på gott stöd. Att andas ut är att använda stöd, vilket sker stup i kvarten vare sig vi vill eller inte. ”Använda” är för övrigt fel ord - andningen sköter sig själv utan vår inblandning. Vi kan antingen omedvetet bromsa den, eller släppa taget och befria den. När det är lätt att sjunga och det låter fantastiskt ”använder” vi ”rätt” stöd – men det känns inte.

Skalan är överflödig. Hitta på din egen stödövning. Är det förresten nyttigt att sjunga skalor?

Nej.

Som sångare har vi bara ett verktyg att tillgripa - vår uppmärksamhet.

Gör det du ska göra och inget annat.
Gör inte fem saker samtidigt.
Gör en sak.
Gör den med full uppmärksamhet.

"Bara gå när du går, bara sitt när du sitter. Framför allt: tveka inte."

I en skala – mi mi mi, la la la, do do do – händer många saker på en gång. Du växlar ofta i onödan mellan anspänning (konsonant) och avspänning (vokal). Konsonanten kommer dessutom i vägen för en optimal utandning (bra ansats) – starten på varje ton blir seg och trög. Tonhöjden skiftar så snabbt att kroppen inte hinner justera andningen, på bekostnad av röstens klang. Därutöver gör tempot att vokaler har en tendens att halka ur fas och förvandlas t ex från Ä till E, vilket ”oförklarligt” försvårar vissa toner efter som det är betydligt lättare att sjunga på Ä än på E. Du hinner heller inte registrera när du träffar mitt i prick, och lär dig därför aldrig hur det går till.

Skalor leder till snabba misslyckanden – hit and miss. Sjung inte skalor.

Eller sjung skalor om du vill. Många tycker dock att det känns tråkigt, långsökt, till och med verkningslöst.

Därför säger jag: du slipper! Öva istället på ett sätt som känns roligt.

xx Camilla

 

 

Sångnycklar

 

Det ingår i mitt jobb att höra vad sångare kan göra utan att de har en aning om det. Jag brukar tala om vad de skulle kunna göra, men såklart övertygas ingen av en föreläsning från mig: man måste uppleva det själv.

Vissa sångverktyg sätter nyckeln i en dörr och låser upp en liten bit av rösten. Andra sätter i alla nycklar på en gång och låser upp allt.

Så var det för en sångare jag lärt känna. ”När jag gör den lilla svalgmeditationen är det som att allt släpper”, berättar hon. ”Jättehäftigt - ett aha!

Vill du prova meditationen?
Blunda. Andas som vanligt.
Fäst uppmärksamheten på svalget, och iaktta andningen.
Föreställ dig att du har luft bakom kindtänderna i överkäken. Fäst uppmärksamheten här, och iaktta andningen.
Föreställ dig att bakre delen av munnen och svalget expanderar på inandning. Spänn av på utandning.
Iaktta förnimmelserna och andas som vanligt.
Om du behöver gäspa, gör det.
Stanna med den expansiva andningen tills du känner dig klar.
Sjung en ton eller en fras på nästa utandning.

Rösten känns och klingar öppet och fritt efter den här övningen. Det kan kännas som att plötsligt sjunga i ett rum med fantastisk akustik, som i en kyrka.

Vill du göra rösten mörkare?
Andas som vanligt.
Fäst uppmärksamheten på svalget, och iaktta andningen.
Låtsas att du varit hos tandläkaren och fått bedövning: tungan och underkäken är blytunga.
På varje inandning, föreställ dig att tungan och struphuvudet spänner av, blir allt tyngre och sjunker. Spänn av på utandning.
När du känner dig klar, sjung en ton eller fras.
Andas som vanligt.
Fäst uppmärksamheten på svalget, och iaktta andningen.
Föreställ dig att du ryser av köld på inandning, och känn förnimmelsen i svalget. Spänn av på utandning.
När du känner dig klar, sjung en ton eller fras.

Alla kan färga sin röst lite ljusare eller mörkare. Verktyg för mörkare färg kan också hjälpa om man tycker rösten låter gnällig, nasal eller klämd.

xx Camilla

 

 

Skriker jag nu?

 

Hur sjunger man bättre?
Släpper taget.
Vad innebär det?
Att andas ut.
Hur andas man ut?
Släpper spänningar som håller tillbaka luften.
Hur då?
Iakttar spänningarna.
Varför då?
För att alla spänningar är dolda för oss. Det går inte att släppa en spänning som vi inte känner till.

När tystlåtna sångare sjunger lite starkare än vanligt frågar de ofta: ”Låter jag skrikig nu?”

Att känna sig skrikig är en signal. Sångaren låter inte nödvändigtvis gapig, men av hans eller hennes ordval förstår jag att något känns fel. Vanligtvis anstränger sig sångaren för mycket utan att kunna sätta fingret på det.

I vår iver att sjunga snyggt (och inte fult) griper vi in i kroppens naturliga funktioner, och intellektet börjar föreläsa för kroppen om var skåpet ska stå. Vi misstror kroppens instinkt och försöker leda den "rätt". Om försöket lyckas sådär halvbra, upplevs tonen som skrikig.

En gång när jag satt och sjöng la jag märke till en liten vägg på tonen A1. ”Vad är det här för något?” tänkte jag, och klättrade ned till D1. ”Här finns ingen vägg”, tänkte jag. Upp igen. ”Väggen är tillbaka.”

På den lägre tonen var det lätt att andas ut. På den högre ville hela min varelse snåla med luften. När jag provade att behålla förnimmelsen av en motståndslös utandning blev rösten som laser. Snabbt tryckte jag på record och döpte inspelningen till ”Jag väcker de döda”. Ljudet var uppfordrande, men inte skrikigt. Det lät naket och ärligt, som att jag inte hade något kvar att gömma mig bakom.

Prova det här:
Sätt händerna kring nedre delen av revbenen.
Iaktta andningens rörelser under händerna.
Styr inte andningen: gör ingenting.
Rörelsen kan vara mycket liten, men revbenen expanderar på inandning och sjunker ihop på utandning.
Låt varje utandning bli en suck.
Styr inte sucken: gör ingenting.
Frestelsen att styra kommer uppstå - men låt impulsen passera.
Släpp fram en ton med samma suckande känsla som nyss.
Kanske gör tonen att du ofrivilligt spänner dig. Kanske börjar tvivlets kackerlacka vifta med sina antenner (som den brukar).

Ha tålamod och lägg dig inte i. Prova toner här och där. Låt rösten hitta volym av sig själv. Känns det rätt? Ser du guld för ditt inre öga? Bra.

xx Camilla

 

 

Sjung ‘Nattens drottning’

 

Än har du inte gett dig på att sjunga Der Hölle Rache – Nattens drottning. Du lyssnar på den och känner dig som Bambi i strålkastarljus.

På Wikipedia står det: ”[Detta] är en komplicerad aria med mycket höga toner i operan Trollflöjten. Der Hölle Rache är känd som mycket krävande. För sopransolisten kräver arian en särskilt hög tessitura.”

Du lyssnar på en inspelning och försöker kopiera sångaren rakt av. Fan vad svårt det blev nu.

Musik måste bli lätt - och detta är hemligheten. Man kan göra saker på ett lätt eller svårt sätt. För det första består Der Hölle Rache av toner i en viss ordning. Börja med att sjunga en i taget.

Säkert kan du sjunga sångens första ton (det är ett A).
Sedan kan du ta reda på vilken den andra tonen är (ett D.)
Säkerligen kan du också hitta den tredje. (You’re on your own, kid!)

Sjung en i taget. Inte alla på en gång.
Andas mellan var och en. Vem har sagt att du inte får andas?
Sjung de tre första tonerna utan brådska. Om det är svårt sjunger du för fort.

”Men det låter inte som på inspelningen!”

Jag vet.

”Men det ska gå fort!”

Sjung fort då.

”Jag sjöng fel!”

Jag vet – för om du sjunger fort blir det fel. Sjung långsamt så blir det rätt. Bli inte arg - sjung den fjärde tonen istället.

Nu är du på banan. Saker är inte lätta eller svåra – de är bekanta eller obekanta. Gör det obekanta bekant, men i ditt eget tempo. Bete dig som om du vore mån om att verkligen lyckas. Jag vet inte vem som övertygat oss om att vi ska snubbla runt och sjabbla.

Sjung den femte tonen. Du kan sätta ihop de föregående fyra med den femte och bekanta dig med detta pärlband en stund. Fortfarande svårt?

Nuförtiden översköljs vi av uppmaningar om att tro på oss själva. Att slumpmässigt tro på något vi aldrig har upplevt fungerar inte. Du måste göra och du måste göra rätt. Vad krävs för att det ska bli rätt? Ett långsamt tempo.

xx Camilla