Nej, det är ingen gaffel

 

Att sjunga är inte att prata i telefon. Sången känns egendomligt upphöjd, och telefonsamtalet alldagligt.

Att skriva en sång är inte att skriva en inköpslista och gå till ICA med den. Sången är inte en innehållsförteckning, en kontaktannons eller ett nyhetsreportage. Den är något annat.

När du tycker om en sång sjunger du den fler än en gång. Varför återvänder du till den? Hur kan så mycket rymmas i en liten sång? Hela ditt liv?

Den består av toner och lite text. Ur detta vecklar du ut en laddad idé som är såpass stor att den inte går att uttrycka direkt: liksom ett finger som pekar mot månen pekar sången mot det outtryckbara.

I boken Liftarens guide till galaxen engagerar utomjordingen Ford jordmannen Arthur i ett samtal om bestick. Han håller upp en gaffel och frågar ungefär: ”Vad är det här?”
Arthur svarar: ”En gaffel.”
Ford: ”Nej.”
Arthur: ”Va?”
Ford: ”Det är en sked.”

Ett förbryllande påstående -  gaffeln är ju gaffelformad, vilket föranleder att inte kalla den för ”sked”. Dock är ”gaffel” bara ett ord. Vi har kommit överens om att hänvisa till gaffelformade saker med det, men föremålet och ordet är två skilda ting.

En gaffel är alltså en gaffel och på sätt och vis en sked, samtidigt.

När du sjunger laddar du toner med allt du känner till på några ögonblick. En sång är för kort för att rymma sublima, värkande sanningar - ändå gör den det.

Sjung och ta reda på vad som är sant.
 
xx Camilla

 

 

Hur funkar rösten?

 

Hur funkar rösten?

Tänkte bara tala om det så alla vet.

Vi delar in kroppen i två våningar och börjar där. På övervåningen har vi svalget. På nedervåningen har vi andningsmuskulaturen.

Sångaren är ett blåsintrument, och svalget är munstycket. Vi kan forma det som vi vill, dvs byta munstycke i en handvändning och därmed vrida, vända och växla mellan röstens sound.

Stämbanden kan svänga med olika mycket massa. På svag volym låter rösten tunn, och stämbanden är tunna. På stark volym är rösten fyllig och stämbanden tjocka.

Att vidga svalget och ge ljudet mer utrymme färgar rösten mörk och djup. Att minska utrymmet och ge ljudet mindre plats gör istället klangfärgen ljus och lätt.

Ovanför stämbanden sitter falska stämband som kan lägga ett grovt, rivigt rasp – distortion – på klara toner från de riktiga stämbanden. Ett finare, krispigare rasp som kallas vocal fry eller creaking kan skapas av stämbanden själva.

Wail får sin karaktär av stämband som snabbt och fjäderlätt skälver på varje ton. Vibrato åstadkoms av struphuvudet som kvickt och mjukt studsar mellan två toner.

Vi sjunger på utandning. Logiskt, eller hur? Ofta beror röstkrångel på att vi råkar hålla tillbaka luften istället för att andas ut. Det är lätt åtgärdat när man lärt sig känna igen det – kolla t ex att magen inte låst sig. Den ska slappna av på inandning, och spännas lätt på utandning.

På samma vis som du befriar en låst röst kan du med samma verktyg bredda registret. Inget hindrar heller att du byter till en annan röst. Att möblera om i svalget är inte komplicerat. Som med alla nya framgångar kan det kännas ovant i början, men säg att du blir förälskad i din nya sångkostym – behåll den i så fall, bär den med stolthet och sjung för oss.

Sångteknik är inte svår att vare sig förklara eller förstå. Dessutom är du säkert redan skickligare än du tror.

xx Camilla

 

 

Nybörjaranda

 

Att göra avbrott från sång innebär att släppa och sedan ta upp tråden. Både nybörjare och erfarna sångare står vid samma punkt - den där vägen börjar.

Att börja om skiljer sig inte från att börja. Nybörjaranda innebär att ha en ivrig och nyfiken inställning till sång, i avsaknad av förutfattade meningar. Inställningen är avgörande, oavsett skicklighet eller erfarenhet. ”Nybörjaren ser många möjligheter, men experten ser få”, skrev Shunryu Suzuki i Zen Mind, Beginner’s Mind.

Avbrott är viktiga. Under ett uppehåll kan det undermedvetna rensa ur överflödigt stoff och låta det som är oumbärligt sippra ned i märgen.

Att börja eller börja om kan man göra var som helst och nästan hur som helst. Men du ska få en beprövad strategi för börjandet.

Hitta först ett ostört rum. Sedan:

  1. Sätt en timer på 1 - 10 minuter.
  2. Bestäm dig snabbt för en av följande uppgifter. Tänk inte:
    - sjung en valfri ton
    - sjung en refräng ur en låt
    - sjung en låt
    - sjung spontant vad som helst
    - utför 2 sångövningar
    - improvisera a cappella
    - improvisera över ett ackord
  3. Räkna ljudligt ned från 5 och börja. 5, 4, 3, 2, 1.
    Starta timern.
  4. Sluta sjunga när timern ringer.

Gratulerar! Känner du dig som ny? Perfekt.

Kanske vill du rentav fortsätta. Du kan sluta eller ta vid igen – i båda fallen kan du vara nöjd med dagsverket. Det är inte sångpassets längd som räknas, utan att avsikten är ren och uppmärksamheten ogrumlad.

Välkommen till fortsatta studier i sång! Under alla omständigheter är du på väg framåt.

xx Camilla

 

 

Kärlek och galenskap

 

I The Frustrated Songwriter’s Handbook skriver Nicholas Dobson om en besatthet. Han hade börjat skriva låtar om precis allt: hundar, staket, moln, kaffemuggar, idétorka och promenader utifrån texter på tändstickspaket, filmrepliker och slumpmässiga rader ur böcker.

Göteborgskoloristerna var en grupp konstnärer som dyrkade färg. De fick aldrig nog och hävdade att de älskade färg så mycket att de ville äta den.

För att möta en deadline stängde Grimes in sig i tre veckor och struntade i att sova och äta för att färdigställa skivan Visions. ”Det var lika delar fröjd och tortyr”, sa hon efteråt.

Galenskap är absolut nödvändig, för galenskap är kärlek.

Odla vild entusiasm. All sång är ohyggligt intressant. Låt dig bländas av rösten, förlora dig i sång och låt den bli en frossa, en feber.

De dagar du råkat tröttna på dig själv är det trevligt om andra talar om hur mycket din röst betyder.

När jag undervisar sångare i master class ber jag publiken skriva vitsord. Master class är individuell coaching inför en grupp andra sångare. Publiken får lyssna efter vad som berör dem – vadhelst sångaren gör som bränner till och blir intressant.

Dessa reaktioner och komplimanger ger minnen för livet. Sångaren tar med sig lapparna hem.

”Jag hade tårar i ögonen när du sjöng!! (hela tiden)”

Så kan det stå… det är rart.

Spara den finaste feedback du får. Ibland glömmer vi hur aktningsvärda vi är.

Tur då att lapparna minns, och kan vittna om det.

xx Camilla

 

 

En dörr till höga toner

 

Vad är det som gör att höga toner känns opålitliga? Att vi så sällan besöker dem. Det är outforskad mark för många. Man vågar inte ta steget upp.

När du tar ett fotografi ställer du in skärpan så att fotot inte blir suddigt utan tydligt och skarpt. På samma vis kan du ställa in skärpan på toner.

En ton kan låta skarp och uddig eller flack och oklar. Skärpan i rösten kallas för twang. Ofta tappar vi twangen på höjden, och tonerna blir ostadiga. För att undvika det kan vi överdriva skärpan på höjden. Vi låter rösten klarna och går sedan ännu längre och gör den spetsig, tvär och gäll. Hur då?

Här är några trick. Prova ett åt gången.

- Le och spänn ut mungiporna till öronen som Jokern.
- Låtsas att du sträcker ut svalget i sidled och formar ett bredsmalt rum strax under öronen.
- Limma fast sidorna av baktungan mot kindtänderna i överkäken, medan tungspetsen slappnar av.
- Använd ljusa och skarpa vokaler: I som i ”is”, Á som i ”katt”, EH som i ”stay” eller Ö som i ”snö” när du sjunger.
- Härma en bebis eller en mycket barnslig seriefigur.

Här är en metod för att twanga på höjden:

  1. Gny som en hundvalp - en mycket liten hundvalp. Använd något av twangtricken.
  2. Låt hundvalpen gny sig allt högre i tonhöjd.
  3. Fortsätt gny, och öppna munnen mot en vokal: ”mmmmiii”, till exempel. Gå mot pudelrock, en skrikande bebis eller andra lasergälla ljud på vokalen. Överdriv.
  4. Studsa upp och ned på vokalen, gör stora glissandon. Ha lite kul.
  5. Zooma in på en ton och behåll det du gör.


Det hjälper att höja struphuvudet. Lyft upp baktungan och struphuvudet och låt dem landa någonstans i höjd med öronen.

Vässa rösten, guys.

Ps. Det finns en till sak som hjälper på höjden, och det är att vidga svalget och ge plats åt tonerna. Men det tar vi en annan gång.

xx Camilla

 

 

Röstanarkisten

 

Hej! Jag är Camillas alter ego – Röstanarkisten.

Låt mig presentera tio sångregler ingen förväntar sig.

1. Var inte duktig
2. Träna sällan
3. Försämra hållningen
4. Sjung nasalt
5. Gör slut på luften
6. Andas mitt i frasen
7. Håll inte ut tonen
8. Sjung inte texten
9. Sjung inte melodin
10. Strunta i andra
 
Rawr!

Varför inte vara duktig?
Din kropp är ingen maskin. Känns det behagligt i halsen? Fortsätt med det du gör. Känns det inte bra? Släpp det du gör. Var inte lydig.
 
Varför träna sällan?
Hög kvalitet klår låg kvalitet. Träning av hög kvalitet är träning med full uppmärksamhet. Vänta tills du inte kan låta bli att sjunga, och sjung då med full uppmärksamhet. Kvantitet är oviktigt.
 
Varför försämra hållningen?
Du tänker att du bör stå rakt och propert. Men att stå ”korrekt” blockerar ofta utandningsmuskeln transversus. Krumma med ryggen för hitta transversus, längst in i magen.
 
Varför sjunga nasalt?
En klar och ren ton har mycket skärpa (twang) i sig. En luddig eller flack ton klarnar när man twangar den. Twang och nasalitet triggar ofta varann. Lek nasal för att hitta en smula twang.
 
Varför göra slut på luften?
Fisken behöver vatten för att andas, stämbanden luft för att svänga. De flesta tycker det känns ovant att andas ut ordentligt. Får man ta så mycket plats? Ja.
 
Varför andas mitt i frasen?
Vi vill visa oss på styva linan och orka saker. Det är inget kroppen nödvändigtvis gillar. Om du pushar fraser säger kroppen ifrån och talar om att den vill andas. Pusha inte vidare, utan låt kroppen andas där den vill. Andningen befriar sig själv om du tillåter den.
 
Varför inte hålla ut tonen?
Att pusha en ton är samma sak som att pusha en fras. Släpp tonen omedelbart vid minsta obehag. Låt andningen reglera sig själv, och låt en ohindrad utandning förlänga tonen.
 
Varför inte sjunga texten?
Vokaler formar svalget. Konsonanter är spänningar. En låttext gör att svalget hela tiden ställer om sig. Byt ut texten mot din favoritvokal för att spara energi och huvudbry.
 
Varför inte sjunga melodin?
Övningsrummet har ingen publik. Det viktiga är inte vad du sjunger, utan hur. Rösten ska må och låta bra och du ska känna dig förankrad och trygg. Tonerna spelar ingen roll.
 
Varför strunta i andra?
Att fråga efter andras åsikt om sång är en flirt med förvirring och galenskap. Du vill snart inte sjunga en ton om andra ska godkänna det du sysslar med. När det känns bra är det bra. Lyssna inåt.
 
Vi kan också formulera reglerna såhär:

1. Känn efter
2. Träna när du har lust
3. Hitta utandningsmuskeln
4. Ställ in skärpan på tonen
5. Andas ut ordentligt
6. Låt kroppen andas när den vill
7. Släpp tonen när den blir obekväm
8. Sjung på en övningsvokal
9. Sjung bekväma toner
10. Sjung som du själv vill
 
Raaarrrrr…

xx Röstanarkisten

 

 

 

Jävla skarvskit!

 

En gång kollade jag på ett tv-program där en sångerska stod i studion, i färd med att spela in. Plötsligt utbrast hon: ”Jävla skarvskit!”

Ja, eller hur.

Många upplever att de har en skarv. Många blir sura på den.

!#$&*¤?!?!

Men tänk om den vore en myt?

Vadå myt - min röst bryts ju, tänker du.

Jag vet. Men den har en tendens att inte alltid brytas på samma ställe. Har du tänkt på att skarven flyttar sig?

Hm…

Ibland pratar folk om att ”pressa upp bröstklangen” eller ”träna upp mixen”. Varför i all världen skulle de göra det, om stämbanden vore indelade i segment och skarven ett oundvikligt faktum?

Hmm…

En skarv påminner om en joddling eller ”tupp i halsen”. Vad är det egentligen som händer?

Det som sker är ett abrupt skifte från en fyllig röst med mycket kropp, till en tunn röst som låter spinkig och ihålig. Kontrasten mellan dem skapar ett ”skarvbrott”.

Stämbanden svänger med mycket massa när rösten låter fyllig. De svänger med mycket lite massa när rösten låter tunn. När stämbanden ”släpper” det mesta av massan de svänger med och fortsätter med bara en liten del, hör vi en skarv.

Det är mer troligt att du skarvar på en hög ton än en låg, eftersom höga toner kostar mer energi. Om du inte jobbar för tonen, vill rösten skarva.

En skarv kan uppstå på vilken tonhöjd som helst. Fast att säga att den ”uppstår” är fel - tycker du att skarvar är snygga kan du lära dig att skapa dem.

Du kan också ta bort dem.

För att ta bort en skarv behövs:

1. Teknik för att låta stämbanden fortsätta svänga med samma mängd massa när du klättrar uppåt i tonhöjd

2. Teknik för att inte strypa luftflödet när du klättrar uppåt i tonhöjd

Jag brukar dela ut lite olika lösningar till sångare. Det hänger på hur sångaren är van att göra sedan innan och vad hon eller han har lätt för.

En grundregel:
Se till att ha koll på ditt stöd. Magen ska vara på väg inåt när du sjunger och inte låsa sig. Om stödet stannar av, så stryps lufttillförseln till stämbanden och resultatet blir en skarv.

Se också till att hålla ihop stämbanden. Vad jag menar är att inte låta dem ”släppa” massan de svänger med. Det mest effektiva sättet är att använda en glottisansats.

En ansats är starten på en ton. Glottisansatsen är lite huggande, ungefär som när du säger ”uh-oh” – tonen bör få en hård och direkt kvalitet, och du går rakt på den. Använd lite aggression.

Om glottisansatsen känns förbryllande kan du twanga istället. Dra på mycket twang genom att sjunga häxlikt och seriefigursaktigt – gällt och skarpt, gärna på vokalen EH (som i engelska ordet ”stay”). Var inte rädd för stark volym.

Något annat du kan satsa på är känslan av ett ”håll” i svalget. Bit ihop käkarna aldrig så lite. Sjung ut, och sjung inåt samtidigt. Pressa rösten, eller pressa ihop i svalget (nu får alla mina kolleger panik men lugn, ingen kommer dö).

Viktigast av allt: det ska alltid kännas bra i halsen. Ta en paus eller gör något annat ifall det känns obehagligt.

Prova!

xx Camilla

 

 

 

Vänta inte (för länge)

 

Vänta inte tills månen står i Saturnus eller något annat innan du bokar en sånglektion.

Vi tror att vi måste ha rätt känsla i kroppen innan vi gör något. Det får inte kännas typ konstigt eller läskigt.

Sitter du någonsin på flyget och håller i stolen, och tänker att det hjälper till? Kanske kraschar planet lite mindre om du håller hårt. Ditt magiska tänkande hjälper motorn att snurra. Eller?

Motorn snurrar utan din hjälp. Sånglektionen kommer att gynna dig, oavsett hur det känns.

Du tänker att du ska ta en lektion, men det har inte hänt än. Kanske känns det som en spännande idé. Tanken är lockande, utsökt, som en pralin du inte vill göra slut på.

Här är mitt råd:

Sabba den. Förstör din goda idé. Omsätt den i praktiken med avsikt att mista den för alltid.

Generellt så är mitt råd att drömma om sönderslagna idéer. Dröm om underbart nedsmutsade idéer. Låt dem flyga i blåsten, slingra sig och störta utlevda till marken. Ta en risk. Använd dina idéer.

Testa deras slagtålighet och genomslagskraft. Spela ut dina kort. Gör det bara.

Vill du sjunga? Sjung.

Agent Cooper i TV-serien Twin Peaks var en vis man. Han sa såhär:
”Every day, once a day, give yourself a present. Don't plan it. Don't wait for it. Just let it happen.”

Du har tänkt:
Jag ska ta en sånglektion. Någon gång. Jag tror att jag gillar min röst. Jag gillar den faktiskt.

Eller så du har tänkt:
Jag är artist och borde jobba mer med rösten. Jag undrar saker. Tror jag ska ta en sånglektion.

Någon gång. När?

Nästa år.

Nej!

Du vill sjunga nu. Sjung nu.

Så fort du tar en sånglektion har du börjat söka svar.

Det utlöser ett litet fyrverkeri av inspiration och möjligheter. Bara sådär.

Vänta inte.

Vänta åtminstone inte för länge.

xx Camilla

 

 

 

Sjätte sinnet

 

Att det känns bra när vi sjunger är viktigare än att det låter bra.

Känslan kommer i första hand, soundet i andra. Med känslan menar jag den fysiska förnimmelsen.

Det ska alltid kännas behagligt. Ju bättre det känns, desto bättre är tekniken. Akustiken blir optimal när svalgets delar synkar och energin fördelas jämnt. Alltså: att det låter bra är en konsekvens av att det känns bra.

Lär dig identifiera hur det känns när du sjunger.

Å ena sidan finns alla varianter av obehag. Å andra sidan finns alla varianter av välbehag. Ditt sjätte sinne är din känslighet.

Sjung på alla möjliga vis och jämför. Till och med obehag och heshet är värdefulla erfarenheter. Ett sätt att sjunga kommer kännas bättre än ett annat.

X är kanske bättre än Y. Stanna med X.

Senare kanske det visar sig att Z är bättre än X. Uppgradera till Z.

Sök efter största möjliga välbehag. Ansträngda saker kommer fortsätta att vara ansträngda så länge du envisas med dem.

Svalget är en apparat med rörliga delar. Sångteknik handlar om att flytta på dem. Men vi kan inte se delarna, och måste blint känna oss fram. Vi höjer struphuvudet, drar ihop tungan, släpper käken, lär känna förnimmelserna i detalj. Större känslighet innebär bättre teknisk kontroll.

Det finns en sorts känslighet till: smak.

Jag gillar Nick Caves sätt att sjunga, du kanske inte gör det. ”Smaklöst.” Helt ok. Smak är individuell.

Jag brukar fråga sångare: ”Låter det som du vill nu?” Det är bara du som vet vad du gillar.

Var medveten om din smak. Rikta uppmärksamheten inåt och känn efter. ”X känns mer rätt än Y.”

Nu arbetar du med något viktigt, nämligen sanningen. Uttryck den i sång.

Man blir uppgiven av att låtsas gilla något man tror att man måste gilla. ”If you fucking like something, like it. There are no guilty pleasures”, sa Dave Grohl. Använd sjätte sinnet.

Lita på dig själv.

xx Camilla

 

 

 

Att sjunga är att tänka

 

Vad är det att tänka?

Du kan antingen tänka ord, långa haranger. Du kan låta sinnet rastlöst skutta omkring från det ena till det andra. Eller så kan du fästa uppmärksamheten på verkligheten.

Ett sätt är att stirra på en punkt på golvet och inte röra dig. Det kallas meditation. Vanligtvis fokuserar du på andningen.

Ett annat sätt är att ge dig ut och springa, upprepa en yogaserie eller plantera lavendel och backtimjan.

Att sjunga tillhör samma kategori. Du tänker när du sjunger. Att sjunga är en upplevelse av din kropp, och kroppen är världen. Det är inte säkert att du existerar, men du verkar ha en kropp och nu tänker den, helt ordlöst.

Fotsulorna som spjärnar mot marken, stadgan i ryggraden, de små fina vibrationerna i svalget och förnimmelsen av tonens form strax under gommen tar dig till nuet.

Istället för att limma fast oss vid hur det låter ska vi observera hur det känns. Varför är det bra?

1. Känns det rätt, så är det rätt.

2. Åsikterna i bakhuvudet om hur det "ska" låta är bara distraktion, knaster, hinder i vägen. Låt dig inte luras.

Sången tar oss rakt in i verkligheten som den är. Vi blir ett med det vi gör. Det är ett sätt att tänka som vi kan kalla ren närvaro. Inte sällan leder det till opåkallade insikter, t ex anledningen till ditt konstiga humör i förrgår, längtan efter att stjäla David Bowies vibrato eller en stark känsla av ömhet och beundran inför allt du har kvar att säga.

Sång är inget trivialt eller ytligt. Det är reflektion.

Det är som syre.

xx Camilla