I got 99 problems…

 

Ställ dig bekvämt. Dra en lättnadens suck.
Ta ett nytt andetag. Blås ut luften på ett sss-ljud.
Växla, så att varannan utandning blir en avspänd suck och varannan ett sss.
Upprepa ett tiotal gånger.

”Vad föredrar du – ett sss eller en suck?” frågade jag en sångare nyligen.
”Sss:et”, svarade hon.
”Varför det?”
”För att jag jobbar mer. Det känns mer som en övning.”
”Men vilken är mest trivsam?”
”Jaha. Sucken.”

När det känns att vi jobbar tar vi det som bevis på att vi gör rätt.
Att kämpa med något svårt betyder att man är duktig, tänker vi.

Men det stämmer inte. Det betyder att det du gör är svårt.
Det som är svårt nu blir inte lätt senare. Skulle det verka lätt senare, betyder det att du har ändrat på något.

Saker förvandlas inte. En spade är en spade är en spade. Nu gör du inte längre det som var svårt, utan något annat.

Ambitiösa sångare skriver gärna listor över sina sångproblem. De uppskattar att de har ca 557 stycken var, och att nr 24 skiljer sig helt från nr 111.

I själva verket finns bara ett problem. Det är att vi håller andan.

Problemet är omärkligt för den som inte är en tränad sångare, van att känna små andningsförnimmelser. En flack röst, obehag i halsen, andfåddhet osv är några av otaliga symtom på samma aber.

Andningen sker i fyra faser. Vi andas in – paus - vi andas ut - paus.

Jag bad sångaren prova följande:

Välj en fras.
Fäst blicken på en punkt.
Förnim varje inandning, varje utandning och pauserna däremellan.
Reagera inte på tankar som dyker upp.
Styr inte andningen.
Ge efter för den frid som infinner sig på utandning.
När du känner dig lugn, sjung frasen på utandning.

Sångaren sjöng sin fras. ”Men du, jag börjar ju sjunga medan jag fortfarande andas in!” utbrast hon.

Det var en avgörande insikt, så jag blev glad.
Den kom sig av att hon uppmärksammade skillnaden mellan inandning och utandning.

Här är min rekommendation: ställ frågor till sångövningar och låtar.

”Hur känns det att bromsa luften? Hur känns det att andas ut?”

Lägg märke till när du gör vad.

xx Camilla

 

 

Mi-mi-mi-mi-mi?

 

Jag såg en rolig video på Youtube igår. ”Vocal warmup: Abdominal support: Arpeggios” hette den. Abdominal support betyder magstöd och arpeggios är enstaka toner i ett ackord.

Fniss. Du kan inte träna magstöd med en skala. Utandningsmusklerna sitter i magen, därför är vi intresserade av magstöd in the first place. Om du sjunger ett arpeggio stötvis så studsar magen. Men detta är inte stöd - bara påtagliga muskelsammandragningar.

En aktiv mage är inte ett tecken på gott stöd. Att andas ut är att använda stöd, vilket sker stup i kvarten vare sig vi vill eller inte. ”Använda” är för övrigt fel ord - andningen sköter sig själv utan vår inblandning. Vi kan antingen omedvetet bromsa den, eller släppa taget och befria den. När det är lätt att sjunga och det låter fantastiskt ”använder” vi ”rätt” stöd – men det känns inte.

Skalan är överflödig. Hitta på din egen stödövning. Är det förresten nyttigt att sjunga skalor?

Nej.

Som sångare har vi bara ett verktyg att tillgripa - vår uppmärksamhet.

Gör det du ska göra och inget annat.
Gör inte fem saker samtidigt.
Gör en sak.
Gör den med full uppmärksamhet.

"Bara gå när du går, bara sitt när du sitter. Framför allt: tveka inte."

I en skala – mi mi mi, la la la, do do do – händer många saker på en gång. Du växlar ofta i onödan mellan anspänning (konsonant) och avspänning (vokal). Konsonanten kommer dessutom i vägen för en optimal utandning (bra ansats) – starten på varje ton blir seg och trög. Tonhöjden skiftar så snabbt att kroppen inte hinner justera andningen, på bekostnad av röstens klang. Därutöver gör tempot att vokaler har en tendens att halka ur fas och förvandlas t ex från Ä till E, vilket ”oförklarligt” försvårar vissa toner efter som det är betydligt lättare att sjunga på Ä än på E. Du hinner heller inte registrera när du träffar mitt i prick, och lär dig därför aldrig hur det går till.

Skalor leder till snabba misslyckanden – hit and miss. Sjung inte skalor.

Eller sjung skalor om du vill. Många tycker dock att det känns tråkigt, långsökt, till och med verkningslöst.

Därför säger jag: du slipper! Öva istället på ett sätt som känns roligt.

xx Camilla

 

 

Sångnycklar

 

Det ingår i mitt jobb att höra vad sångare kan göra utan att de har en aning om det. Jag brukar tala om vad de skulle kunna göra, men såklart övertygas ingen av en föreläsning från mig: man måste uppleva det själv.

Vissa sångverktyg sätter nyckeln i en dörr och låser upp en liten bit av rösten. Andra sätter i alla nycklar på en gång och låser upp allt.

Så var det för en sångare jag lärt känna. ”När jag gör den lilla svalgmeditationen är det som att allt släpper”, berättar hon. ”Jättehäftigt - ett aha!

Vill du prova meditationen?
Blunda. Andas som vanligt.
Fäst uppmärksamheten på svalget, och iaktta andningen.
Föreställ dig att du har luft bakom kindtänderna i överkäken. Fäst uppmärksamheten här, och iaktta andningen.
Föreställ dig att bakre delen av munnen och svalget expanderar på inandning. Spänn av på utandning.
Iaktta förnimmelserna och andas som vanligt.
Om du behöver gäspa, gör det.
Stanna med den expansiva andningen tills du känner dig klar.
Sjung en ton eller en fras på nästa utandning.

Rösten känns och klingar öppet och fritt efter den här övningen. Det kan kännas som att plötsligt sjunga i ett rum med fantastisk akustik, som i en kyrka.

Vill du göra rösten mörkare?
Andas som vanligt.
Fäst uppmärksamheten på svalget, och iaktta andningen.
Låtsas att du varit hos tandläkaren och fått bedövning: tungan och underkäken är blytunga.
På varje inandning, föreställ dig att tungan och struphuvudet spänner av, blir allt tyngre och sjunker. Spänn av på utandning.
När du känner dig klar, sjung en ton eller fras.
Andas som vanligt.
Fäst uppmärksamheten på svalget, och iaktta andningen.
Föreställ dig att du ryser av köld på inandning, och känn förnimmelsen i svalget. Spänn av på utandning.
När du känner dig klar, sjung en ton eller fras.

Alla kan färga sin röst lite ljusare eller mörkare. Verktyg för mörkare färg kan också hjälpa om man tycker rösten låter gnällig, nasal eller klämd.

xx Camilla

 

 

Skriker jag nu?

 

Hur sjunger man bättre?
Släpper taget.
Vad innebär det?
Att andas ut.
Hur andas man ut?
Släpper spänningar som håller tillbaka luften.
Hur då?
Iakttar spänningarna.
Varför då?
För att alla spänningar är dolda för oss. Det går inte att släppa en spänning som vi inte känner till.

När tystlåtna sångare sjunger lite starkare än vanligt frågar de ofta: ”Låter jag skrikig nu?”

Att känna sig skrikig är en signal. Sångaren låter inte nödvändigtvis gapig, men av hans eller hennes ordval förstår jag att något känns fel. Vanligtvis anstränger sig sångaren för mycket utan att kunna sätta fingret på det.

I vår iver att sjunga snyggt (och inte fult) griper vi in i kroppens naturliga funktioner, och intellektet börjar föreläsa för kroppen om var skåpet ska stå. Vi misstror kroppens instinkt och försöker leda den "rätt". Om försöket lyckas sådär halvbra, upplevs tonen som skrikig.

En gång när jag satt och sjöng la jag märke till en liten vägg på tonen A1. ”Vad är det här för något?” tänkte jag, och klättrade ned till D1. ”Här finns ingen vägg”, tänkte jag. Upp igen. ”Väggen är tillbaka.”

På den lägre tonen var det lätt att andas ut. På den högre ville hela min varelse snåla med luften. När jag provade att behålla förnimmelsen av en motståndslös utandning blev rösten som laser. Snabbt tryckte jag på record och döpte inspelningen till ”Jag väcker de döda”. Ljudet var uppfordrande, men inte skrikigt. Det lät naket och ärligt, som att jag inte hade något kvar att gömma mig bakom.

Prova det här:
Sätt händerna kring nedre delen av revbenen.
Iaktta andningens rörelser under händerna.
Styr inte andningen: gör ingenting.
Rörelsen kan vara mycket liten, men revbenen expanderar på inandning och sjunker ihop på utandning.
Låt varje utandning bli en suck.
Styr inte sucken: gör ingenting.
Frestelsen att styra kommer uppstå - men låt impulsen passera.
Släpp fram en ton med samma suckande känsla som nyss.
Kanske gör tonen att du ofrivilligt spänner dig. Kanske börjar tvivlets kackerlacka vifta med sina antenner (som den brukar).

Ha tålamod och lägg dig inte i. Prova toner här och där. Låt rösten hitta volym av sig själv. Känns det rätt? Ser du guld för ditt inre öga? Bra.

xx Camilla

 

 

Sjung ‘Nattens drottning’

 

Än har du inte gett dig på att sjunga Der Hölle Rache – Nattens drottning. Du lyssnar på den och känner dig som Bambi i strålkastarljus.

På Wikipedia står det: ”[Detta] är en komplicerad aria med mycket höga toner i operan Trollflöjten. Der Hölle Rache är känd som mycket krävande. För sopransolisten kräver arian en särskilt hög tessitura.”

Du lyssnar på en inspelning och försöker kopiera sångaren rakt av. Fan vad svårt det blev nu.

Musik måste bli lätt - och detta är hemligheten. Man kan göra saker på ett lätt eller svårt sätt. För det första består Der Hölle Rache av toner i en viss ordning. Börja med att sjunga en i taget.

Säkert kan du sjunga sångens första ton (det är ett A).
Sedan kan du ta reda på vilken den andra tonen är (ett D.)
Säkerligen kan du också hitta den tredje. (You’re on your own, kid!)

Sjung en i taget. Inte alla på en gång.
Andas mellan var och en. Vem har sagt att du inte får andas?
Sjung de tre första tonerna utan brådska. Om det är svårt sjunger du för fort.

”Men det låter inte som på inspelningen!”

Jag vet.

”Men det ska gå fort!”

Sjung fort då.

”Jag sjöng fel!”

Jag vet – för om du sjunger fort blir det fel. Sjung långsamt så blir det rätt. Bli inte arg - sjung den fjärde tonen istället.

Nu är du på banan. Saker är inte lätta eller svåra – de är bekanta eller obekanta. Gör det obekanta bekant, men i ditt eget tempo. Bete dig som om du vore mån om att verkligen lyckas. Jag vet inte vem som övertygat oss om att vi ska snubbla runt och sjabbla.

Sjung den femte tonen. Du kan sätta ihop de föregående fyra med den femte och bekanta dig med detta pärlband en stund. Fortfarande svårt?

Nuförtiden översköljs vi av uppmaningar om att tro på oss själva. Att slumpmässigt tro på något vi aldrig har upplevt fungerar inte. Du måste göra och du måste göra rätt. Vad krävs för att det ska bli rätt? Ett långsamt tempo.

xx Camilla

 

 

“Jag andas fel”, sa hon

 

”Det är vad min sjukgymnast och yogalärare säger.”

Därför ringde hon till mig. Var jag bra på att hjälpa sångare använda stöd?

När människor beskriver vilka fel de begår får jag känslan av att de ägnar sig åt syndabekännelse. De har tappat sin geist och koordination, och istället har där uppstått ett missnöje.

Ivrigt argumenterar de för sin svaghet: ”Jag är förslappad. Jag är ringrostig och ur form.” Sedan kommer de att tänka på lösningar: ”Visst kan man träna upp magmusklerna?”

Ja, det kan man. Men vad ska du ha dem till?

Vi verkar tro att människor är lata och odugliga små saker med muskler som skvalpar omkring inuti. Att vara en stark person i fysisk eller psykisk bemärkelse är beundransvärt. En kropp eller ett psyke som lider av fläckvisa svagheter, som ”egentligen inte bör finnas där”, om man frågar gemene man – ska tydligen stärkas. Rättas till.

Jag gillar inte den tanken. Kroppen har ingen anledning att förråda oss. Den står på vår sida. Vad den än sysslar med för tillfället är rätt, oavsett om vi gillar det eller ej.

Eftersom vi begåvats med fri vilja kan vi ignorera kroppens signaler. Att dressera den i onödan eller döma den för hårt gör oss till slut okänsliga för när vi pushat den för långt. Det är som att lägga på luren när någon försöker ge oss livsviktig information.

Det är då vi börjar spänna oss utan att det märks. Plötsligt tar vi i för mycket, därför att ”för mycket” upplevs som ”lagom”.

Till exempel består ett andetag av fyra faser: paus innan inandning, själva inandningen, paus innan utandning och själva utandningen. Vi kan potentiellt spänna oss under en, flera eller alla faser.

En vanlig villfarelse är att vi behöver andas in på något speciellt sätt.
Sätt händerna längst ned på revbenen och andas som vanligt. Notera att revbenen försiktigt dras inåt på utandning.

Förläng nu denna rörelse när du andas ut, och töm lungorna. Håll sedan andan i en, två, tre, fyra fem, sex sekunder. Öppna munnen och släpp all muskelanspänning.

Lägg märke till att luften sugs in i lungorna av sig själv.

Att andas bättre handlar om att lyfta av bagage och göra mindre. Vi vet att vi gör rätt för att det känns som att hitta hem.

Alltför många går runt med personliga andningsregler. ”Man får inte röra axlarna. Man ska stå rak i ryggen. Man ska andas med magen.”

Istället för att undersöka huruvida reglerna är rimliga eller ens bekväma, klamrar man sig fast vid viljan att vara duktig. Kanske ringer man mig och talar om att man andas fel i hopp om att kunna vara ännu mer till lags.

Jag vill hellre att du upptäcker din egen andningsrytm och gör dig av med onödigt bagage. Det finns verktyg för det. Att jobba med dem känns som att gå från att vara ett hopknycklat papper, till att veckla ut sig.

xx Camilla

 

 

Nej, det är ingen gaffel

 

Att sjunga är inte att prata i telefon. Sången känns egendomligt upphöjd, och telefonsamtalet alldagligt.

Att skriva en sång är inte att skriva en inköpslista och gå till ICA med den. Sången är inte en innehållsförteckning, en kontaktannons eller ett nyhetsreportage. Den är något annat.

När du tycker om en sång sjunger du den fler än en gång. Varför återvänder du till den? Hur kan så mycket rymmas i en liten sång? Hela ditt liv?

Den består av toner och lite text. Ur detta vecklar du ut en laddad idé som är såpass stor att den inte går att uttrycka direkt: liksom ett finger som pekar mot månen pekar sången mot det outtryckbara.

I boken Liftarens guide till galaxen engagerar utomjordingen Ford jordmannen Arthur i ett samtal om bestick. Han håller upp en gaffel och frågar ungefär: ”Vad är det här?”
Arthur svarar: ”En gaffel.”
Ford: ”Nej.”
Arthur: ”Va?”
Ford: ”Det är en sked.”

Ett förbryllande påstående -  gaffeln är ju gaffelformad, vilket föranleder att inte kalla den för ”sked”. Dock är ”gaffel” bara ett ord. Vi har kommit överens om att hänvisa till gaffelformade saker med det, men föremålet och ordet är två skilda ting.

En gaffel är alltså en gaffel och på sätt och vis en sked, samtidigt.

När du sjunger laddar du toner med allt du känner till på några ögonblick. En sång är för kort för att rymma sublima, värkande sanningar - ändå gör den det.

Sjung och ta reda på vad som är sant.
 
xx Camilla

 

 

Hur funkar rösten?

 

Hur funkar rösten?

Tänkte bara tala om det så alla vet.

Vi delar in kroppen i två våningar och börjar där. På övervåningen har vi svalget. På nedervåningen har vi andningsmuskulaturen.

Sångaren är ett blåsintrument, och svalget är munstycket. Vi kan forma det som vi vill, dvs byta munstycke i en handvändning och därmed vrida, vända och växla mellan röstens sound.

Stämbanden kan svänga med olika mycket massa. På svag volym låter rösten tunn, och stämbanden är tunna. På stark volym är rösten fyllig och stämbanden tjocka.

Att vidga svalget och ge ljudet mer utrymme färgar rösten mörk och djup. Att minska utrymmet och ge ljudet mindre plats gör istället klangfärgen ljus och lätt.

Ovanför stämbanden sitter falska stämband som kan lägga ett grovt, rivigt rasp – distortion – på klara toner från de riktiga stämbanden. Ett finare, krispigare rasp som kallas vocal fry eller creaking kan skapas av stämbanden själva.

Wail får sin karaktär av stämband som snabbt och fjäderlätt skälver på varje ton. Vibrato åstadkoms av struphuvudet som kvickt och mjukt studsar mellan två toner.

Vi sjunger på utandning. Logiskt, eller hur? Ofta beror röstkrångel på att vi råkar hålla tillbaka luften istället för att andas ut. Det är lätt åtgärdat när man lärt sig känna igen det – kolla t ex att magen inte låst sig. Den ska slappna av på inandning, och spännas lätt på utandning.

På samma vis som du befriar en låst röst kan du med samma verktyg bredda registret. Inget hindrar heller att du byter till en annan röst. Att möblera om i svalget är inte komplicerat. Som med alla nya framgångar kan det kännas ovant i början, men säg att du blir förälskad i din nya sångkostym – behåll den i så fall, bär den med stolthet och sjung för oss.

Sångteknik är inte svår att vare sig förklara eller förstå. Dessutom är du säkert redan skickligare än du tror.

xx Camilla

 

 

Nybörjaranda

 

Att göra avbrott från sång innebär att släppa och sedan ta upp tråden. Både nybörjare och erfarna sångare står vid samma punkt - den där vägen börjar.

Att börja om skiljer sig inte från att börja. Nybörjaranda innebär att ha en ivrig och nyfiken inställning till sång, i avsaknad av förutfattade meningar. Inställningen är avgörande, oavsett skicklighet eller erfarenhet. ”Nybörjaren ser många möjligheter, men experten ser få”, skrev Shunryu Suzuki i Zen Mind, Beginner’s Mind.

Avbrott är viktiga. Under ett uppehåll kan det undermedvetna rensa ur överflödigt stoff och låta det som är oumbärligt sippra ned i märgen.

Att börja eller börja om kan man göra var som helst och nästan hur som helst. Men du ska få en beprövad strategi för börjandet.

Hitta först ett ostört rum. Sedan:

  1. Sätt en timer på 1 - 10 minuter.
  2. Bestäm dig snabbt för en av följande uppgifter. Tänk inte:
    - sjung en valfri ton
    - sjung en refräng ur en låt
    - sjung en låt
    - sjung spontant vad som helst
    - utför 2 sångövningar
    - improvisera a cappella
    - improvisera över ett ackord
  3. Räkna ljudligt ned från 5 och börja. 5, 4, 3, 2, 1.
    Starta timern.
  4. Sluta sjunga när timern ringer.

Gratulerar! Känner du dig som ny? Perfekt.

Kanske vill du rentav fortsätta. Du kan sluta eller ta vid igen – i båda fallen kan du vara nöjd med dagsverket. Det är inte sångpassets längd som räknas, utan att avsikten är ren och uppmärksamheten ogrumlad.

Välkommen till fortsatta studier i sång! Under alla omständigheter är du på väg framåt.

xx Camilla

 

 

Kärlek och galenskap

 

I The Frustrated Songwriter’s Handbook skriver Nicholas Dobson om en besatthet. Han hade börjat skriva låtar om precis allt: hundar, staket, moln, kaffemuggar, idétorka och promenader utifrån texter på tändstickspaket, filmrepliker och slumpmässiga rader ur böcker.

Göteborgskoloristerna var en grupp konstnärer som dyrkade färg. De fick aldrig nog och hävdade att de älskade färg så mycket att de ville äta den.

För att möta en deadline stängde Grimes in sig i tre veckor och struntade i att sova och äta för att färdigställa skivan Visions. ”Det var lika delar fröjd och tortyr”, sa hon efteråt.

Galenskap är absolut nödvändig, för galenskap är kärlek.

Odla vild entusiasm. All sång är ohyggligt intressant. Låt dig bländas av rösten, förlora dig i sång och låt den bli en frossa, en feber.

De dagar du råkat tröttna på dig själv är det trevligt om andra talar om hur mycket din röst betyder.

När jag undervisar sångare i master class ber jag publiken skriva vitsord. Master class är individuell coaching inför en grupp andra sångare. Publiken får lyssna efter vad som berör dem – vadhelst sångaren gör som bränner till och blir intressant.

Dessa reaktioner och komplimanger ger minnen för livet. Sångaren tar med sig lapparna hem.

”Jag hade tårar i ögonen när du sjöng!! (hela tiden)”

Så kan det stå… det är rart.

Spara den finaste feedback du får. Ibland glömmer vi hur aktningsvärda vi är.

Tur då att lapparna minns, och kan vittna om det.

xx Camilla