“Jag andas fel”, sa hon

 

”Det är vad min sjukgymnast och yogalärare säger.”

Därför ringde hon till mig. Var jag bra på att hjälpa sångare använda stöd?

När människor beskriver vilka fel de begår får jag känslan av att de ägnar sig åt syndabekännelse. De har tappat sin geist och koordination, och istället har där uppstått ett missnöje.

Ivrigt argumenterar de för sin svaghet: ”Jag är förslappad. Jag är ringrostig och ur form.” Sedan kommer de att tänka på lösningar: ”Visst kan man träna upp magmusklerna?”

Ja, det kan man. Men vad ska du ha dem till?

Vi verkar tro att människor är lata och odugliga små saker med muskler som skvalpar omkring inuti. Att vara en stark person i fysisk eller psykisk bemärkelse är beundransvärt. En kropp eller ett psyke som lider av fläckvisa svagheter, som ”egentligen inte bör finnas där”, om man frågar gemene man – ska tydligen stärkas. Rättas till.

Jag gillar inte den tanken. Kroppen har ingen anledning att förråda oss. Den står på vår sida. Vad den än sysslar med för tillfället är rätt, oavsett om vi gillar det eller ej.

Eftersom vi begåvats med fri vilja kan vi ignorera kroppens signaler. Att dressera den i onödan eller döma den för hårt gör oss till slut okänsliga för när vi pushat den för långt. Det är som att lägga på luren när någon försöker ge oss livsviktig information.

Det är då vi börjar spänna oss utan att det märks. Plötsligt tar vi i för mycket, därför att ”för mycket” upplevs som ”lagom”.

Till exempel består ett andetag av fyra faser: paus innan inandning, själva inandningen, paus innan utandning och själva utandningen. Vi kan potentiellt spänna oss under en, flera eller alla faser.

En vanlig villfarelse är att vi behöver andas in på något speciellt sätt.
Sätt händerna längst ned på revbenen och andas som vanligt. Notera att revbenen försiktigt dras inåt på utandning.

Förläng nu denna rörelse när du andas ut, och töm lungorna. Håll sedan andan i en, två, tre, fyra fem, sex sekunder. Öppna munnen och släpp all muskelanspänning.

Lägg märke till att luften sugs in i lungorna av sig själv.

Att andas bättre handlar om att lyfta av bagage och göra mindre. Vi vet att vi gör rätt för att det känns som att hitta hem.

Alltför många går runt med personliga andningsregler. ”Man får inte röra axlarna. Man ska stå rak i ryggen. Man ska andas med magen.”

Istället för att undersöka huruvida reglerna är rimliga eller ens bekväma, klamrar man sig fast vid viljan att vara duktig. Kanske ringer man mig och talar om att man andas fel i hopp om att kunna vara ännu mer till lags.

Jag vill hellre att du upptäcker din egen andningsrytm och gör dig av med onödigt bagage. Det finns verktyg för det. Att jobba med dem känns som att gå från att vara ett hopknycklat papper, till att veckla ut sig.

xx Camilla

 

 

Röstanarkisten

 

Hej! Jag är Camillas alter ego – Röstanarkisten.

Låt mig presentera tio sångregler ingen förväntar sig.

1. Var inte duktig
2. Träna sällan
3. Försämra hållningen
4. Sjung nasalt
5. Gör slut på luften
6. Andas mitt i frasen
7. Håll inte ut tonen
8. Sjung inte texten
9. Sjung inte melodin
10. Strunta i andra
 
Rawr!

Varför inte vara duktig?
Din kropp är ingen maskin. Känns det behagligt i halsen? Fortsätt med det du gör. Känns det inte bra? Släpp det du gör. Var inte lydig.
 
Varför träna sällan?
Hög kvalitet klår låg kvalitet. Träning av hög kvalitet är träning med full uppmärksamhet. Vänta tills du inte kan låta bli att sjunga, och sjung då med full uppmärksamhet. Kvantitet är oviktigt.
 
Varför försämra hållningen?
Du tänker att du bör stå rakt och propert. Men att stå ”korrekt” blockerar ofta utandningsmuskeln transversus. Krumma med ryggen för hitta transversus, längst in i magen.
 
Varför sjunga nasalt?
En klar och ren ton har mycket skärpa (twang) i sig. En luddig eller flack ton klarnar när man twangar den. Twang och nasalitet triggar ofta varann. Lek nasal för att hitta en smula twang.
 
Varför göra slut på luften?
Fisken behöver vatten för att andas, stämbanden luft för att svänga. De flesta tycker det känns ovant att andas ut ordentligt. Får man ta så mycket plats? Ja.
 
Varför andas mitt i frasen?
Vi vill visa oss på styva linan och orka saker. Det är inget kroppen nödvändigtvis gillar. Om du pushar fraser säger kroppen ifrån och talar om att den vill andas. Pusha inte vidare, utan låt kroppen andas där den vill. Andningen befriar sig själv om du tillåter den.
 
Varför inte hålla ut tonen?
Att pusha en ton är samma sak som att pusha en fras. Släpp tonen omedelbart vid minsta obehag. Låt andningen reglera sig själv, och låt en ohindrad utandning förlänga tonen.
 
Varför inte sjunga texten?
Vokaler formar svalget. Konsonanter är spänningar. En låttext gör att svalget hela tiden ställer om sig. Byt ut texten mot din favoritvokal för att spara energi och huvudbry.
 
Varför inte sjunga melodin?
Övningsrummet har ingen publik. Det viktiga är inte vad du sjunger, utan hur. Rösten ska må och låta bra och du ska känna dig förankrad och trygg. Tonerna spelar ingen roll.
 
Varför strunta i andra?
Att fråga efter andras åsikt om sång är en flirt med förvirring och galenskap. Du vill snart inte sjunga en ton om andra ska godkänna det du sysslar med. När det känns bra är det bra. Lyssna inåt.
 
Vi kan också formulera reglerna såhär:

1. Känn efter
2. Träna när du har lust
3. Hitta utandningsmuskeln
4. Ställ in skärpan på tonen
5. Andas ut ordentligt
6. Låt kroppen andas när den vill
7. Släpp tonen när den blir obekväm
8. Sjung på en övningsvokal
9. Sjung bekväma toner
10. Sjung som du själv vill
 
Raaarrrrr…

xx Röstanarkisten

 

 

 

Jävla skarvskit!

 

En gång kollade jag på ett tv-program där en sångerska stod i studion, i färd med att spela in. Plötsligt utbrast hon: ”Jävla skarvskit!”

Ja, eller hur.

Många upplever att de har en skarv. Många blir sura på den.

!#$&*¤?!?!

Men tänk om den vore en myt?

Vadå myt - min röst bryts ju, tänker du.

Jag vet. Men den har en tendens att inte alltid brytas på samma ställe. Har du tänkt på att skarven flyttar sig?

Hm…

Ibland pratar folk om att ”pressa upp bröstklangen” eller ”träna upp mixen”. Varför i all världen skulle de göra det, om stämbanden vore indelade i segment och skarven ett oundvikligt faktum?

Hmm…

En skarv påminner om en joddling eller ”tupp i halsen”. Vad är det egentligen som händer?

Det som sker är ett abrupt skifte från en fyllig röst med mycket kropp, till en tunn röst som låter spinkig och ihålig. Kontrasten mellan dem skapar ett ”skarvbrott”.

Stämbanden svänger med mycket massa när rösten låter fyllig. De svänger med mycket lite massa när rösten låter tunn. När stämbanden ”släpper” det mesta av massan de svänger med och fortsätter med bara en liten del, hör vi en skarv.

Det är mer troligt att du skarvar på en hög ton än en låg, eftersom höga toner kostar mer energi. Om du inte jobbar för tonen, vill rösten skarva.

En skarv kan uppstå på vilken tonhöjd som helst. Fast att säga att den ”uppstår” är fel - tycker du att skarvar är snygga kan du lära dig att skapa dem.

Du kan också ta bort dem.

För att ta bort en skarv behövs:

1. Teknik för att låta stämbanden fortsätta svänga med samma mängd massa när du klättrar uppåt i tonhöjd

2. Teknik för att inte strypa luftflödet när du klättrar uppåt i tonhöjd

Jag brukar dela ut lite olika lösningar till sångare. Det hänger på hur sångaren är van att göra sedan innan och vad hon eller han har lätt för.

En grundregel:
Se till att ha koll på ditt stöd. Magen ska vara på väg inåt när du sjunger och inte låsa sig. Om stödet stannar av, så stryps lufttillförseln till stämbanden och resultatet blir en skarv.

Se också till att hålla ihop stämbanden. Vad jag menar är att inte låta dem ”släppa” massan de svänger med. Det mest effektiva sättet är att använda en glottisansats.

En ansats är starten på en ton. Glottisansatsen är lite huggande, ungefär som när du säger ”uh-oh” – tonen bör få en hård och direkt kvalitet, och du går rakt på den. Använd lite aggression.

Om glottisansatsen känns förbryllande kan du twanga istället. Dra på mycket twang genom att sjunga häxlikt och seriefigursaktigt – gällt och skarpt, gärna på vokalen EH (som i engelska ordet ”stay”). Var inte rädd för stark volym.

Något annat du kan satsa på är känslan av ett ”håll” i svalget. Bit ihop käkarna aldrig så lite. Sjung ut, och sjung inåt samtidigt. Pressa rösten, eller pressa ihop i svalget (nu får alla mina kolleger panik men lugn, ingen kommer dö).

Viktigast av allt: det ska alltid kännas bra i halsen. Ta en paus eller gör något annat ifall det känns obehagligt.

Prova!

xx Camilla

 

 

 

Uppmärksamhet

 

Det finns en låt som heter ”Comfortably Numb” med Pink Floyd. Titeln antyder att det är rätt mysigt att vara omedveten om saker.

Utmaningen med sångträning är inte att utföra övningarna. Det svåra är att bli medveten om kroppens förnimmelser. Det börjar krypa i skinnet på många.
”Hu. Får jag gå och fika nu?”
Nej.
Varför?
Därför att kroppen vet något som du inte vet.

Sångteknik går ut på att skala bort oönskade spänningar, så att rösten kan arbeta obehindrat. De kan vara så alldagliga att vi inte ens känner dem. Först när de släpper, märks en skillnad. Nu låter ordet ”spänningar” ganska dramatiskt – vi kan kalla dem opassande vanor, eller överdriven aktivitet. Ett sångtekniskt problem består sällan av en isolerad punkt. När man satt fingret på det, upptäcks ofta ett helt nätverk av vanor.

Det är mysigt att gå till en sånglärare. Du frågar mig (sångläraren) saker, och jag förklarar. Det känns upplysande.
Problemet är att du inte tror mig. Trots att du blev glad. Varför?
Du har inte upplevt min beskrivning i din egen kropp.

Jag ger dig en teoretisk förklaring. Ditt rationella sinne tror på den - men det rationella sinnet är en mycket liten del av dig. Till största delen tror du mig inte. För att du ska känna dig säker på att saker förhåller sig på det ena eller andra sättet, måste du själv uppleva dem som sanna.

Alltså: sjung i praktiken. Och var uppmärksam medan du gör det. Uppmärksamheten är det mest kraftfulla verktyg vi äger. Det är som solljus och tränger in överallt.

Kroppsgehör går ut på att lyssna efter förnimmelser i kroppen. För att bli förtrogen med din röst, för att förstå och bemästra den, måste du lysa upp varje mörk vrå. Kartlägg och utforska territoriet. Kroppen är territoriet. Rikta uppmärksamheten mot den, så blir rösten i allt större utsträckning en förlängning av dig.

Bevisa eller motbevisa det jag berättar om sångteknik i praktiken. Att inte göra det kan leda till osjälvständighet och tvivel.

Den som jobbar med kroppsgehör hittar rötterna till sångtekniska problem. En introduktion:
Andas lugnt. Slå av det logiska tänkandet.
Flytta uppmärksamheten till buken. Lägg märke till de små rörelser som andningen skapar, utan att påverka eller ändra något. Flytta nu uppmärksamheten till svalget. Sjung en ton. Lägg märke till förnimmelserna i svalget, utan att påverka eller ändra något.

Håll fokus. 2 minuter är bättre än 10. Vad du sjunger är inte viktigt, utan hur. Tänk kvalitet över kvantitet. Upptäck allt du kan om de fysiska förnimmelserna och hur de beter sig.

Känn efter. Lita på att kroppen ser saker som du inte ser. Upplev sanningarna som du hittar.

xx Camilla

 

 

 

Sjätte sinnet

 

Att det känns bra när vi sjunger är viktigare än att det låter bra.

Känslan kommer i första hand, soundet i andra. Med känslan menar jag den fysiska förnimmelsen.

Det ska alltid kännas behagligt. Ju bättre det känns, desto bättre är tekniken. Akustiken blir optimal när svalgets delar synkar och energin fördelas jämnt. Alltså: att det låter bra är en konsekvens av att det känns bra.

Lär dig identifiera hur det känns när du sjunger.

Å ena sidan finns alla varianter av obehag. Å andra sidan finns alla varianter av välbehag. Ditt sjätte sinne är din känslighet.

Sjung på alla möjliga vis och jämför. Till och med obehag och heshet är värdefulla erfarenheter. Ett sätt att sjunga kommer kännas bättre än ett annat.

X är kanske bättre än Y. Stanna med X.

Senare kanske det visar sig att Z är bättre än X. Uppgradera till Z.

Sök efter största möjliga välbehag. Ansträngda saker kommer fortsätta att vara ansträngda så länge du envisas med dem.

Svalget är en apparat med rörliga delar. Sångteknik handlar om att flytta på dem. Men vi kan inte se delarna, och måste blint känna oss fram. Vi höjer struphuvudet, drar ihop tungan, släpper käken, lär känna förnimmelserna i detalj. Större känslighet innebär bättre teknisk kontroll.

Det finns en sorts känslighet till: smak.

Jag gillar Nick Caves sätt att sjunga, du kanske inte gör det. ”Smaklöst.” Helt ok. Smak är individuell.

Jag brukar fråga sångare: ”Låter det som du vill nu?” Det är bara du som vet vad du gillar.

Var medveten om din smak. Rikta uppmärksamheten inåt och känn efter. ”X känns mer rätt än Y.”

Nu arbetar du med något viktigt, nämligen sanningen. Uttryck den i sång.

Man blir uppgiven av att låtsas gilla något man tror att man måste gilla. ”If you fucking like something, like it. There are no guilty pleasures”, sa Dave Grohl. Använd sjätte sinnet.

Lita på dig själv.

xx Camilla

 

 

 

Till blivande röstatleter

 

Vill du bli en röstatlet? Jag med.

Låt oss bli atleter. Ta min hand.

Vad är en röstatlet? Jo - en sångare som kan ställa om sin teknik för att tackla allt möjligt.

Stöd (det vill säga andning) är sångens motor.

Förutsättningen för gott stöd heter fysisk styrka. Då menar jag tillgång till fysisk styrka – inte att ta i till max hela tiden. Förmågan att kunna växla mellan aktivitet och avslappning är vad röstkontroll handlar om. Här är de 3 övningar som banar vägen.

1. Transversus abdominis versus quadratus lumborum

Transversus är vår djupast liggande magmuskel. Quadratus är ländryggsmusklerna.

Transversus suger naveln in mot ryggraden. Quadratus ser till att vi svankar.

Ställ dig raklång. Sätt en tumme vid naveln. Svanka – quadratus blir aktiva, transversus slappnar av. Skjut nu fram bäckenet så att du blir krum i ländryggen – transversus blir aktiv, quadratus slappnar av.

Andas in. Inandningen förstärker svanken lite, magen slappnar av. Släpp ut luften på ett ’sss’. Naveln rör sig inåt: det slutar med en krum ländrygg.

Ta ett nytt andetag. Sug naveln inåt på 'sss', men håll emot med svanken. Håll emot. Håll emot. Magmusklerna vinner – bäckenet ska framåt – men långsamt. Sss:et flödar fram medan århundradets kamp äger rum djupt inne i kroppen. Små och stora muskler reglerar lufttrycket. Dragkampen mellan mag- och ländmuskler är nyckeln.

Byt ut sss:et mot en ton. Hey!

2. Midja

Sätt dina händer ordentligt i sidorna. Släpp ut luft på ett kraftfullt ’sss’. Musklerna i midjan knuffar händerna utåt.

Här finns andra magmuskler. Är de svåra att hitta, hosta några gånger och känn hur det studsar till.

Låt nu midjan börja bromsa sig själv medan sss:et förblir stadigt - ett kort och kraftfullt ’sss’ är bättre än ett långt och kraftlöst. Rörelsen ska kännas som en seg inre kamp.

Prova en ton!

3. Revben och rygg

Revbenen är flexibla och låter lungorna ta in mer luft. Latissimus dorsi är breda ryggmuskler som är till stor hjälp för stödet som helhet.

Diafragman (vår viktigaste andningsmuskel) fäster i ryggraden – bara en sån sak. Känn aktivitet i ryggen.

Sätt händerna kring nedre delen av revbenen och fyll sakta lungorna med luft. Låt andetaget ta plats mitt i kroppen. Revbenen expanderar åt sidorna, framtill och baktill. På utandning sjunker de in.

Lägg en hand i mitten av ryggen. Låtsas att du har en lunga där och fyll ryggen med luft, nästan skjut rygg. Släpp ut luft på ett ’sss’ samtidigt som du lyfter naveln mot handen i ryggen.

Lyft nu händer och armar och håll om en osynlig badboll. Andas in. Någon försöker ta bollen – krama den envist mot bröstet på ett ’sss’. Axlar och skuldror stretar nedåt-bakåt, medan magmuskler och armar kopplar på. Hela kroppen jobbar.

Sjung något och behåll aktiviteten.

För alla tre övningar gäller följande: luftströmmen ska vara kraftig, som om du blåste ut ett ljus. Det är ett gott tecken att svettas lite. Svalget ska kännas öppet. Det ska inte uppstå något obehag.

Avslappning är lika med rörelse. Aktivitet är lika med motstånd.

I ovanstående övningar jobbar vi med motstånd. Detta är styrketräning.

Muskelkontroll medför både styrka och grace. Avslappning är den andra sidan av myntet. Behärska både avslappning och aktivitet, så hittar du rätt balans. Då blir du vältränad: en röstatlet.

Heja dig!

xx Camilla

 

 

 

Anledningen till varför man sjunger med halsen

 

”Slappna av mer.” Det låter bra. Ingen vill pressa eller spänna rösten. Ingen gillar att sjunga med halsen. Drygt.

Men hur slappnar man av? Har du någonsin hoppat, suckat och letat efter rätt känsla, utan att egentligen känna dig avspänd? Det har jag.

Sång är något fysiskt. Det är en sport. Hela kroppen är aktiv. Röstens motor är utandningsluften, som vår stora andningsmuskel, diafragman, kramar ur lungorna. Sång kostar mer luft än vanligt tal. Vi måste alltså lära oss att omsätta mer luft: ta in mer, göra oss av med mer.

Om vi sjunger på för lite luft blir det ansträngt och spänt. Då pressar vi ihop stämbanden med ren viljekraft, eftersom luften inte räcker till för de ska svänga utan ansträngning. Där har vi det – utan ansträngning.

Om lufttrycket är för svagt kompenserar halsen med spänningar.

Alltså: tillsätt mer luft.

Hur?

Diafragman styr luften. Men vi kan inte styra diafragman.

???

Lugn, lugn. Vi kan skicka starka signaler till den om att genast jobba hårdare och krama ur mer luft.

Låt mig presentera en magisk muskel: transversus abdominis.

Har du hört talas om magstöd? This is it. Transversus är vår djupast liggande magmuskel. Med hjälp av den kan du öka lufttrycket som om det gällde en vattenkran på full styrka.

Tänk dig nytvättade lakan som hänger på tork, de är nästan torra. Lakanen fladdrar i vinden.

Så svänger stämbanden. På grund av vinden - inte sig själva. Det är inte stämbanden vi ska kontrollera, utan luften.

Med andra ord:

Byt ut aktivitet i svalget, mot aktivitet i magstödet. Då släpper den pressade känslan och rösten blir större.

Kroppen jobbar, men inte svalget.

Längre fram kommer jag avslöja de 3 övningar som gör att du kan börja träna som en röstatlet – och flytta fokus från halsen till stödet.

xx Camilla

 

 

 

Sanningen om svåra toner

 

”It could all be so simple…”
- Lauryn Hill

Det finns alltid ett enklare sätt att sjunga en ton på. Enklare betyder inte mer banalt eller anspråkslöst.

Enklare betyder optimalt.

Om en ton är svår, så är sångtekniken inte optimal. Tänk att du har en piltavla, och du kastar en pil som landar i utkanten. När rösten missar centrum av tonen, precis som pilen missar mitten av tavlan, känns tonen bråkig och skum.

Så fort du träffar mitt i prick landar du i tonens centrum. Där känns det lätt att sjunga, rösten är elastisk och fri, rik och fyllig. (Även om du growlar eller sjunger raspigt har du full kontroll och det låter snyggt.)

Tonen i sig är inte svår. Det är vårt sätt att närma oss tonen som är komplicerat, oklart, eller obalanserat.

Om en ton får oss att undra: ”Hur kan jag finna mod att utföra denna vansinniga kraftansträngning?” så är det dags att istället slå fast:

”Det här verkar svårt, för att tekniken inte är optimal. Än.”

Det finns alltid – och jag menar alltid - en lösning.

xx Camilla