Låt tonen gå sönder

 

Om sångspänningar är problemet, varför slappnar vi inte bara av?
Därför att dolda prioriteringar hindrar oss.

De flesta sångare prioriterar så här:
I första hand ska tonen låta bra.
I andra hand ska tonen kännas bra.

Vi offrar en känsla av välbehag i halsen mot en snygg ton – medvetet eller omedvetet. Ordningen är dold för oss, och uppdagas inte förrän vi studerar hur vi bär oss åt under sång.

”Nu kändes det väldigt bra i kroppen. I halsen kändes det öppet, men jag hör att tonen blir liksom lite rispig och då tänker jag att det är fult, och att det är fel.” Så beskrev en sångpedagogstudent fenomenet under arbetet med sin avhandling om sång och prestation.

Det finns ingen anledning att slappna av om prio ett är att tonen ska låta bra. Sångspänningar hjälper nämligen vissa toner att låta snyggt (och saboterar andra). Att prestera med hjälp av sångspänningar är enkelt. Det svåra är att slappna av: då försvinner ju möjligheten att prestera.

Avspänning innebär att sluta anstränga sig och istället släppa kontrollen och ge efter varpå toner plötsligt kan börja fladdra, raspa, spricka eller svaja. Sångare brukar reagera med att vilja backa och lägga ned. Men ostadigheten i tonen är tecknet på att spänningar är på väg att släppa.

Ansträng dig därför ännu mindre och beställ tårta när tonen faller sönder.  Sångspänningar maskerar verkligheten. De kan ”hålla ihop” toner som egentligen är trasiga. Släpp taget, så ser du hur det är fatt med dem.

Du kommer nå en punkt där du inte kan anstränga dig mindre. Tonerna där är okrossbara, eftersom du vägrat att bjuda in några sångspänningar.

Byt plats på prioriteringarna:
I första hand ska tonen kännas bra.
I andra hand ska tonen låta bra.

Sök efter en läkande, flödande, öppen känsla i halsen.

Den sångare vars ton aldrig kan krossas, saknar också förmågan att bli nervös.

xx Camilla

 

 

Sångspänningar du kan strunta i

 

Idag listar jag fyra sångspänningar du inte behöver bry dig om.

1. Hållning
2. Axlar
3. Käke
4. Tunga

Du kan strunta i käk- och tungmassage, att rulla axlar och huvud eller att korrigera hållningen.

Käkmassage eller axelrull förutsätter att spänningar släpper om man trycker eller tänjer på muskler som överarbetar. Hållningskorrigering förutsätter att spänningar släpper om man flyttar på förskjutna segment av kroppen.

Massagens eller korrigeringens effekter är dock kortlivade. Redan nästa dag kan man märka att de börjat gå tillbaka. (Har du förresten tänkt på hur tråkigt det är att rulla huvudet från sida till sida?)

Viktig information: det är inget fel på din kropp. Alla kroppar är konstruerade likadant (en hals, en mun, två stämband, två lungor osv). Hur du använder din är högst personligt – se på ditt alldeles egna sätt att hålla en penna. Du lärde dig skriva med den fattningen och det funkar. Alla har en röst. Den funkar.

Förutsätt inte att du är överlupen av spänningar. Deklarera inte att du har problem redan innan du börjar sjunga genom att till exempel rulla axlarna. Det blir ett spänningsletande som gör att du tänker: alltid lika spänd! Hur ska det gå för mig?

Var istället mjuk i sinnet. Ta inte ut något misslyckande i förskott. Bestäm dig för att öppna munnen och se vad som händer.

Allt är som det ska. Det finns ingen spänning förrän du sprungit rakt in i den.

På något vis funkar livet med dina personliga varianter av att gå, stå, sitta, andas, prata och sjunga. Orsakerna till exakt hur och varför du gör som du gör är intrikata och oskiljbara från din själ och personlighet. En massage, ett axelrull eller en hållningskorrigering gör ett ingripande i denna komplexa helhet. Sannolikheten att detta leder till någon permanent förändring är liten.

Betyder det att man inte kan förbättra sin sång? Nej!

Det betyder att man kan jobba långsiktigt eller kortsiktigt. Föredrar du att slita med att behålla en uppnådd förbättring, eller att förbättras för gott?

Nästa gång ska vi prata om varför man bör bli glad när en ton går sönder.

Bye!

xx Camilla

 

 

Att sjunga med halsen

 

Vad är det att ”sjunga med halsen”?

I korthet att sjunga och svälja samtidigt.

Kroppen kan trigga en tiondels sväljning samtidigt som du sjunger. Orsakerna är flera: nervositet, osäkerhet, prestationsångest, överspända andningsmuskler eller någon överdriven rörelse i svalget som liknar en sväljning.

Sväljningen stänger hela luftstrupen. Halsens konstriktormuskler utför vågliknande sammandragningar samtidigt som stämbanden sluts, struphuvudet höjer sig och gluggen mellan näsa och mun stängs. Dessutom orsakas andningsuppehåll. Det går inte att andas och svälja samtidigt.

Det är möjligt att sjunga till 90% och svälja till 10% - samtidigt. Detta är en svalgspänning.

Hur låter det? Som att rösten är beslöjad, alltför hård och forcerad, som att den tynar bort eller skarvar ofrivilligt.

Hur känns det? Som att stämbanden kläms ihop, strupen är torr, något trycker och pressar eller som att man har något i halsen. Värre spänningar kliar eller kittlar. De värsta gör att vi hostar eller får ont: känslan påminner om skrapsår. Spänningar kan dröja sig kvar i timmar som rösttrötthet eller heshet.

Matthet, träningsvärk, orkeslöshet, brist på intresse eller att känna sig disträ eller stirrig är tecken på att vi drivit kroppen för långt. Det sker när vi tar i för mycket – typ som att lyfta en tom plastpåse som om den vägde 35 kilo.

Mitt jobb som rösttekniker är att påvisa för dig att plastpåsen egentligen inte väger någonting.

En svalgspänning är en försvarsmekanism. Den fungerar som en krockkudde i en bil. Spänningen talar om att du gått för långt genom att neka åtkomst till en bit av rösten (så du inte gör mer skada).

Jag skrev nyss att orsakerna till svalgspänningar är flera, men när det kommer till kritan finns bara två. Orsak 1: du andas inte ut. Orsak 2: du är rädd.

Orsak 2 är i själva verket orsak 1. Att vara rädd innebär nämligen att sluta andas. Och kom ihåg: en svalgspänning - det vill säga en sväljning - orsakar en tiondels andningsuppehåll.

Alla sorters svalgspänningar kan vi råda bot på genom att andas ut ordentligt, men det återkommer vi till senare. Nästa gång ska jag prata om spänningar du inte behöver bry dig om, och berätta om sångövningar du glatt kan strunta i.

Hur gör du för att spänna av?

xx Camilla

 

 

Varför spänner vi oss?

 

Den främsta anledningen till varför man söker upp en sångpedagog kan sammanfattas med orden: ”Jag tror jag spänner mig.”

Sångpänningar manifesterar sig på följande hot spots:

1. Magen
2. Underkäken
3. Luftstrupen
4. Revbenen

Så här får du syn på dem:

1. Sätter man en hand ovanför eller under naveln, kan man känna de yttre magmusklerna. Sångspänningar visar sig genom att musklerna blir spända och hårda vid sång. Området under handen står antingen stilla, pressas utåt, eller rör sig mycket långsamt alternativt explosivt inåt.

2. Ställer man sig framför en spegel och sjunger en ton (t ex på vokalen Á som i ”katt”) kan man se underkäkens rörelse. Sångspänningar visar sig genom att underkäken är relativt stilla vid sång, och inte rör sig nämnvärt inåt-bakåt.

3. Sjunger man toner som känns ”för höga” eller ”för låga” uppstår en klämd känsla i svalget. Det beror på att vi omedvetet är på väg att svälja. Då snörper muskler i luftstrupen ihop svalget och hindrar tonen.

4. Sätter man händerna kring de nedersta revbenen, känner man att de expanderar på inandning och faller ihop på utandning i takt med att lungorna fylls och töms på luft. Sångspänningar visar sig genom att revbenen står stilla eller rör sig mycket långsamt inåt vid sång.

Det finns sångare som vet var de spänner sig, och sångare som inte har en aning (men upplever diffusa känslor av att vara inlåsta). Kolla gärna hur det står till på de fyra platserna ovan.

Varför spänner vi oss? Det verkar ju onödigt. Sångspänningar har dock kortsiktiga fördelar:

1. De flesta har hört att man ska sjunga med magen eller spänna magen. Man spänner sig där i hopp om att göra rätt. Det känns tryggt att ”använda stödet”.

2. Att öppna munnen mer gör att vokaler låter annorlunda. De flesta tänker sig att sång ska låta som tal. Det känns tryggt att använda ”korrekt uttal”.

3. De flesta har respekt för ”svåra” toner. Respekten yttrar sig som rädsla, tvekan och motvilja. Kroppen garderar sig precis som när man åker berg- och dalbana: inför tvära kast och dyk kramar vi om handtagen och krymper ihop. Detta manifesterar sig under sång som en halv sväljning. Det känns tryggt att gardera sig när en ton verkar svår.

4. Några har hört att man ska hålla revbenen utspända vid sång, och då känns det tryggt att ”använda stödet rätt”. De flesta vet inte om att spänningar kring revbenen låser hela andningsmuskulaturen. Därför har man inte kommit på tanken att sätta händerna där.

Dessa är uppenbara, ytliga skäl. Man kan lätt få syn på dem genom att prata en stund eller jämföra några sångövningar.

Inom kort ska jag berätta om de djupare anledningarna till varför vi spänner oss. Men nästa gång ska vi prata om vad svalgspänningar egentligen är.

xx Camilla

 

 

Det största sångmisstaget

 

Har du någon gång känt dig missbelåten när du sjunger? Som om något vore fel, utan att du kan sätta fingret på det?

Det största misstaget sångare begår är att sjunga på autopilot. Rösten gör alltid sitt bästa för att genomföra det du ber om. Men den kan bara arbeta med de förutsättningar du ger den.

De flesta övar genom att sjunga låtar. Om autopiloten är på susar sångaren förbi bråkiga fraser eller sin allmänna känsla av missnöje utan att stanna upp och ta en titt under motorhuven.

Om du vill göra något radikalt som löser alla sorters problem och ger dig insikter du annars aldrig skulle ha fått: sjung en stavelse i taget.

Jag menar det. Såhär:

let
(andas in)
me
(andas in)
en
(andas in)
ter
(andas in)
tain
(andas in)
you

Klarar du en hel låt? Det här är en uppmärksamhetsövning. Främsta syftet är att separera inandning och utandning, så att du inte råkar hålla tillbaka luften när du ska andas ut och sjunga eller spänna dig när du ska andas in och slappna av. Men du kommer också lägga märke till allt annat som försiggår innan, under, efter och mellan varje stavelse. Du kommer klart och tydligt få syn på varför en ton är svår och en annan lätt.

Rösten kommer också att börja rätta till små detaljer av sig själv. Varför? Därför att rösten bara kan arbeta med de förutsättningar du ger den – och nu har du ordnat omständigheter som gör att den kan tänka och lösa problem.

Så. Det är inte självdisciplin, envishet eller någon piffig uppvärmning det hänger på. Var helt enkelt inte disträ.

xx Camilla

 

 

Att sjunga upp

 

Behöver man värma upp rösten? Hur då? Hur länge?

De flesta värmer upp med hjälp av skalor och andningsövningar. De flesta tränar rösten med hjälp av skalor och andningsövningar. Uppvärmning och sångträning är alltså samma sak.

Att värma upp är valfritt.

God sångteknik är antingen något som bara finns där, eller något vi måste hitta tillbaka till. Sångteknik som behöver återfinnas kan kallas viljestyrd. Den bygger på kontroll och fungerar när vi gör en ansträngning för att koordinera de delar av rösten som behöver lyda: vi sjunger kanske fel två gånger innan det blir rätt den tredje. Teknik som däremot fungerar utan att vi lägger oss i kan kallas viljelös. Den är automatiserad och instinktiv. Vi öppnar munnen: allt funkar.

En nervös sångare vill gärna ”testa” rösten bakom scen och kolla att den håller. En osäker sångare vill gärna ”fixa” rösten innan det är dags att sjunga på riktigt.

Om man tycker det är obehagligt att slarva och släppa kontrollen eller lätt blir stressad och nervös, har man antagligen sångvanor som bygger på kontroll. Uppvärmning är då ett sätt att väcka det viljestyrda muskelminnet. Det dämpar nervositeten en smula – men under huden kliar det ändå av stress: du måste fortfarande utföra rätt ansträngning i rätt ögonblick.

Viljelös teknik är reflexmässig. Du är närvarande, avspänd och oberörd. Ingen ansträngning eller förberedande uppvärmning behövs. Du sjunger skickligt och stilfullt – utan kontroll, utan tankar.

Värm upp, eller hoppa över det. Huvudsaken är att behålla lugnet – och att inte börja anstränga sig i onödan.

 

Här kommer några uppvärmningsövningar med inre lugn i åtanke:

¤ Spänn av på inandning. Öppna munnen och släpp ut all luft på en suck. Välj en bekväm ton och din favoritvokal. Andas ut all luft genom öppen mun INNAN du sjunger den korta tonen. Upprepa en stund.

¤ Tänk att du har luft bakom överkäkens kindtänder. Låt luftfickorna expandera på inandning. Slappna av på utandning. Välj en bekväm ton och din favoritvokal. Andas in med känslan av expansion bakom kindtänderna, och sjung tonen på utandning. Upprepa en stund.

¤ Fnys en kort luftpuff genom näsan på ”hnngg”. Låt hakan hänga avspänt. ”Fnys” en bekväm ton på din favoritvokal. Fnys sedan ett kort ”hnngg” på samma ton. Växla mellan vokal och hnngg-fnys en stund.

¤ Föreställ dig att huvudet lossar från nacken och seglar mot taket på inandning. Slappna av på utandning. Välj en bekväm ton och din favoritvokal. Låt huvudet sväva uppåt på inandning, och behåll samma känsla när du sjunger tonen. Upprepa en stund.

Ju längre stund du ägnar åt en enda övning, desto tydligare resultat. Det bästa verktyget är, som alltid, din uppmärksamhet.

xx Camilla

 

 

I got 99 problems…

 

Ställ dig bekvämt. Dra en lättnadens suck.
Ta ett nytt andetag. Blås ut luften på ett sss-ljud.
Växla, så att varannan utandning blir en avspänd suck och varannan ett sss.
Upprepa ett tiotal gånger.

”Vad föredrar du – ett sss eller en suck?” frågade jag en sångare nyligen.
”Sss:et”, svarade hon.
”Varför det?”
”För att jag jobbar mer. Det känns mer som en övning.”
”Men vilken är mest trivsam?”
”Jaha. Sucken.”

När det känns att vi jobbar tar vi det som bevis på att vi gör rätt.
Att kämpa med något svårt betyder att man är duktig, tänker vi.

Men det stämmer inte. Det betyder att det du gör är svårt.
Det som är svårt nu blir inte lätt senare. Skulle det verka lätt senare, betyder det att du har ändrat på något.

Saker förvandlas inte. En spade är en spade är en spade. Nu gör du inte längre det som var svårt, utan något annat.

Ambitiösa sångare skriver gärna listor över sina sångproblem. De uppskattar att de har ca 557 stycken var, och att nr 24 skiljer sig helt från nr 111.

I själva verket finns bara ett problem. Det är att vi håller andan.

Problemet är omärkligt för den som inte är en tränad sångare, van att känna små andningsförnimmelser. En flack röst, obehag i halsen, andfåddhet osv är några av otaliga symtom på samma aber.

Andningen sker i fyra faser. Vi andas in – paus - vi andas ut - paus.

Jag bad sångaren prova följande:

Välj en fras.
Fäst blicken på en punkt.
Förnim varje inandning, varje utandning och pauserna däremellan.
Reagera inte på tankar som dyker upp.
Styr inte andningen.
Ge efter för den frid som infinner sig på utandning.
När du känner dig lugn, sjung frasen på utandning.

Sångaren sjöng sin fras. ”Men du, jag börjar ju sjunga medan jag fortfarande andas in!” utbrast hon.

Det var en avgörande insikt, så jag blev glad.
Den kom sig av att hon uppmärksammade skillnaden mellan inandning och utandning.

Här är min rekommendation: ställ frågor till sångövningar och låtar.

”Hur känns det att bromsa luften? Hur känns det att andas ut?”

Lägg märke till när du gör vad.

xx Camilla

 

 

Sångnycklar

 

Det ingår i mitt jobb att höra vad sångare kan göra utan att de har en aning om det. Jag brukar tala om vad de skulle kunna göra, men såklart övertygas ingen av en föreläsning från mig: man måste uppleva det själv.

Vissa sångverktyg sätter nyckeln i en dörr och låser upp en liten bit av rösten. Andra sätter i alla nycklar på en gång och låser upp allt.

Så var det för en sångare jag lärt känna. ”När jag gör den lilla svalgmeditationen är det som att allt släpper”, berättar hon. ”Jättehäftigt - ett aha!

Vill du prova meditationen?
Blunda. Andas som vanligt.
Fäst uppmärksamheten på svalget, och iaktta andningen.
Föreställ dig att du har luft bakom kindtänderna i överkäken. Fäst uppmärksamheten här, och iaktta andningen.
Föreställ dig att bakre delen av munnen och svalget expanderar på inandning. Spänn av på utandning.
Iaktta förnimmelserna och andas som vanligt.
Om du behöver gäspa, gör det.
Stanna med den expansiva andningen tills du känner dig klar.
Sjung en ton eller en fras på nästa utandning.

Rösten känns och klingar öppet och fritt efter den här övningen. Det kan kännas som att plötsligt sjunga i ett rum med fantastisk akustik, som i en kyrka.

Vill du göra rösten mörkare?
Andas som vanligt.
Fäst uppmärksamheten på svalget, och iaktta andningen.
Låtsas att du varit hos tandläkaren och fått bedövning: tungan och underkäken är blytunga.
På varje inandning, föreställ dig att tungan och struphuvudet spänner av, blir allt tyngre och sjunker. Spänn av på utandning.
När du känner dig klar, sjung en ton eller fras.
Andas som vanligt.
Fäst uppmärksamheten på svalget, och iaktta andningen.
Föreställ dig att du ryser av köld på inandning, och känn förnimmelsen i svalget. Spänn av på utandning.
När du känner dig klar, sjung en ton eller fras.

Alla kan färga sin röst lite ljusare eller mörkare. Verktyg för mörkare färg kan också hjälpa om man tycker rösten låter gnällig, nasal eller klämd.

xx Camilla

 

 

Skriker jag nu?

 

Hur sjunger man bättre?
Släpper taget.
Vad innebär det?
Att andas ut.
Hur andas man ut?
Släpper spänningar som håller tillbaka luften.
Hur då?
Iakttar spänningarna.
Varför då?
För att alla spänningar är dolda för oss. Det går inte att släppa en spänning som vi inte känner till.

När tystlåtna sångare sjunger lite starkare än vanligt frågar de ofta: ”Låter jag skrikig nu?”

Att känna sig skrikig är en signal. Sångaren låter inte nödvändigtvis gapig, men av hans eller hennes ordval förstår jag att något känns fel. Vanligtvis anstränger sig sångaren för mycket utan att kunna sätta fingret på det.

I vår iver att sjunga snyggt (och inte fult) griper vi in i kroppens naturliga funktioner, och intellektet börjar föreläsa för kroppen om var skåpet ska stå. Vi misstror kroppens instinkt och försöker leda den "rätt". Om försöket lyckas sådär halvbra, upplevs tonen som skrikig.

En gång när jag satt och sjöng la jag märke till en liten vägg på tonen A1. ”Vad är det här för något?” tänkte jag, och klättrade ned till D1. ”Här finns ingen vägg”, tänkte jag. Upp igen. ”Väggen är tillbaka.”

På den lägre tonen var det lätt att andas ut. På den högre ville hela min varelse snåla med luften. När jag provade att behålla förnimmelsen av en motståndslös utandning blev rösten som laser. Snabbt tryckte jag på record och döpte inspelningen till ”Jag väcker de döda”. Ljudet var uppfordrande, men inte skrikigt. Det lät naket och ärligt, som att jag inte hade något kvar att gömma mig bakom.

Prova det här:
Sätt händerna kring nedre delen av revbenen.
Iaktta andningens rörelser under händerna.
Styr inte andningen: gör ingenting.
Rörelsen kan vara mycket liten, men revbenen expanderar på inandning och sjunker ihop på utandning.
Låt varje utandning bli en suck.
Styr inte sucken: gör ingenting.
Frestelsen att styra kommer uppstå - men låt impulsen passera.
Släpp fram en ton med samma suckande känsla som nyss.
Kanske gör tonen att du ofrivilligt spänner dig. Kanske börjar tvivlets kackerlacka vifta med sina antenner (som den brukar).

Ha tålamod och lägg dig inte i. Prova toner här och där. Låt rösten hitta volym av sig själv. Känns det rätt? Ser du guld för ditt inre öga? Bra.

xx Camilla

 

 

“Jag andas fel”, sa hon

 

”Det är vad min sjukgymnast och yogalärare säger.”

Därför ringde hon till mig. Var jag bra på att hjälpa sångare använda stöd?

När människor beskriver vilka fel de begår får jag känslan av att de ägnar sig åt syndabekännelse. De har tappat sin geist och koordination, och istället har där uppstått ett missnöje.

Ivrigt argumenterar de för sin svaghet: ”Jag är förslappad. Jag är ringrostig och ur form.” Sedan kommer de att tänka på lösningar: ”Visst kan man träna upp magmusklerna?”

Ja, det kan man. Men vad ska du ha dem till?

Vi verkar tro att människor är lata och odugliga små saker med muskler som skvalpar omkring inuti. Att vara en stark person i fysisk eller psykisk bemärkelse är beundransvärt. En kropp eller ett psyke som lider av fläckvisa svagheter, som ”egentligen inte bör finnas där”, om man frågar gemene man – ska tydligen stärkas. Rättas till.

Jag gillar inte den tanken. Kroppen har ingen anledning att förråda oss. Den står på vår sida. Vad den än sysslar med för tillfället är rätt, oavsett om vi gillar det eller ej.

Eftersom vi begåvats med fri vilja kan vi ignorera kroppens signaler. Att dressera den i onödan eller döma den för hårt gör oss till slut okänsliga för när vi pushat den för långt. Det är som att lägga på luren när någon försöker ge oss livsviktig information.

Det är då vi börjar spänna oss utan att det märks. Plötsligt tar vi i för mycket, därför att ”för mycket” upplevs som ”lagom”.

Till exempel består ett andetag av fyra faser: paus innan inandning, själva inandningen, paus innan utandning och själva utandningen. Vi kan potentiellt spänna oss under en, flera eller alla faser.

En vanlig villfarelse är att vi behöver andas in på något speciellt sätt.
Sätt händerna längst ned på revbenen och andas som vanligt. Notera att revbenen försiktigt dras inåt på utandning.

Förläng nu denna rörelse när du andas ut, och töm lungorna. Håll sedan andan i en, två, tre, fyra fem, sex sekunder. Öppna munnen och släpp all muskelanspänning.

Lägg märke till att luften sugs in i lungorna av sig själv.

Att andas bättre handlar om att lyfta av bagage och göra mindre. Vi vet att vi gör rätt för att det känns som att hitta hem.

Alltför många går runt med personliga andningsregler. ”Man får inte röra axlarna. Man ska stå rak i ryggen. Man ska andas med magen.”

Istället för att undersöka huruvida reglerna är rimliga eller ens bekväma, klamrar man sig fast vid viljan att vara duktig. Kanske ringer man mig och talar om att man andas fel i hopp om att kunna vara ännu mer till lags.

Jag vill hellre att du upptäcker din egen andningsrytm och gör dig av med onödigt bagage. Det finns verktyg för det. Att jobba med dem känns som att gå från att vara ett hopknycklat papper, till att veckla ut sig.

xx Camilla