Låt tonen gå sönder

 

Om sångspänningar är problemet, varför slappnar vi inte bara av?
Därför att dolda prioriteringar hindrar oss.

De flesta sångare prioriterar så här:
I första hand ska tonen låta bra.
I andra hand ska tonen kännas bra.

Vi offrar en känsla av välbehag i halsen mot en snygg ton – medvetet eller omedvetet. Ordningen är dold för oss, och uppdagas inte förrän vi studerar hur vi bär oss åt under sång.

”Nu kändes det väldigt bra i kroppen. I halsen kändes det öppet, men jag hör att tonen blir liksom lite rispig och då tänker jag att det är fult, och att det är fel.” Så beskrev en sångpedagogstudent fenomenet under arbetet med sin avhandling om sång och prestation.

Det finns ingen anledning att slappna av om prio ett är att tonen ska låta bra. Sångspänningar hjälper nämligen vissa toner att låta snyggt (och saboterar andra). Att prestera med hjälp av sångspänningar är enkelt. Det svåra är att slappna av: då försvinner ju möjligheten att prestera.

Avspänning innebär att sluta anstränga sig och istället släppa kontrollen och ge efter varpå toner plötsligt kan börja fladdra, raspa, spricka eller svaja. Sångare brukar reagera med att vilja backa och lägga ned. Men ostadigheten i tonen är tecknet på att spänningar är på väg att släppa.

Ansträng dig därför ännu mindre och beställ tårta när tonen faller sönder.  Sångspänningar maskerar verkligheten. De kan ”hålla ihop” toner som egentligen är trasiga. Släpp taget, så ser du hur det är fatt med dem.

Du kommer nå en punkt där du inte kan anstränga dig mindre. Tonerna där är okrossbara, eftersom du vägrat att bjuda in några sångspänningar.

Byt plats på prioriteringarna:
I första hand ska tonen kännas bra.
I andra hand ska tonen låta bra.

Sök efter en läkande, flödande, öppen känsla i halsen.

Den sångare vars ton aldrig kan krossas, saknar också förmågan att bli nervös.

xx Camilla

 

 

Sångspänningar du kan strunta i

 

Idag listar jag fyra sångspänningar du inte behöver bry dig om.

1. Hållning
2. Axlar
3. Käke
4. Tunga

Du kan strunta i käk- och tungmassage, att rulla axlar och huvud eller att korrigera hållningen.

Käkmassage eller axelrull förutsätter att spänningar släpper om man trycker eller tänjer på muskler som överarbetar. Hållningskorrigering förutsätter att spänningar släpper om man flyttar på förskjutna segment av kroppen.

Massagens eller korrigeringens effekter är dock kortlivade. Redan nästa dag kan man märka att de börjat gå tillbaka. (Har du förresten tänkt på hur tråkigt det är att rulla huvudet från sida till sida?)

Viktig information: det är inget fel på din kropp. Alla kroppar är konstruerade likadant (en hals, en mun, två stämband, två lungor osv). Hur du använder din är högst personligt – se på ditt alldeles egna sätt att hålla en penna. Du lärde dig skriva med den fattningen och det funkar. Alla har en röst. Den funkar.

Förutsätt inte att du är överlupen av spänningar. Deklarera inte att du har problem redan innan du börjar sjunga genom att till exempel rulla axlarna. Det blir ett spänningsletande som gör att du tänker: alltid lika spänd! Hur ska det gå för mig?

Var istället mjuk i sinnet. Ta inte ut något misslyckande i förskott. Bestäm dig för att öppna munnen och se vad som händer.

Allt är som det ska. Det finns ingen spänning förrän du sprungit rakt in i den.

På något vis funkar livet med dina personliga varianter av att gå, stå, sitta, andas, prata och sjunga. Orsakerna till exakt hur och varför du gör som du gör är intrikata och oskiljbara från din själ och personlighet. En massage, ett axelrull eller en hållningskorrigering gör ett ingripande i denna komplexa helhet. Sannolikheten att detta leder till någon permanent förändring är liten.

Betyder det att man inte kan förbättra sin sång? Nej!

Det betyder att man kan jobba långsiktigt eller kortsiktigt. Föredrar du att slita med att behålla en uppnådd förbättring, eller att förbättras för gott?

Nästa gång ska vi prata om varför man bör bli glad när en ton går sönder.

Bye!

xx Camilla

 

 

Att sjunga med halsen

 

Vad är det att ”sjunga med halsen”?

I korthet att sjunga och svälja samtidigt.

Kroppen kan trigga en tiondels sväljning samtidigt som du sjunger. Orsakerna är flera: nervositet, osäkerhet, prestationsångest, överspända andningsmuskler eller någon överdriven rörelse i svalget som liknar en sväljning.

Sväljningen stänger hela luftstrupen. Halsens konstriktormuskler utför vågliknande sammandragningar samtidigt som stämbanden sluts, struphuvudet höjer sig och gluggen mellan näsa och mun stängs. Dessutom orsakas andningsuppehåll. Det går inte att andas och svälja samtidigt.

Det är möjligt att sjunga till 90% och svälja till 10% - samtidigt. Detta är en svalgspänning.

Hur låter det? Som att rösten är beslöjad, alltför hård och forcerad, som att den tynar bort eller skarvar ofrivilligt.

Hur känns det? Som att stämbanden kläms ihop, strupen är torr, något trycker och pressar eller som att man har något i halsen. Värre spänningar kliar eller kittlar. De värsta gör att vi hostar eller får ont: känslan påminner om skrapsår. Spänningar kan dröja sig kvar i timmar som rösttrötthet eller heshet.

Matthet, träningsvärk, orkeslöshet, brist på intresse eller att känna sig disträ eller stirrig är tecken på att vi drivit kroppen för långt. Det sker när vi tar i för mycket – typ som att lyfta en tom plastpåse som om den vägde 35 kilo.

Mitt jobb som rösttekniker är att påvisa för dig att plastpåsen egentligen inte väger någonting.

En svalgspänning är en försvarsmekanism. Den fungerar som en krockkudde i en bil. Spänningen talar om att du gått för långt genom att neka åtkomst till en bit av rösten (så du inte gör mer skada).

Jag skrev nyss att orsakerna till svalgspänningar är flera, men när det kommer till kritan finns bara två. Orsak 1: du andas inte ut. Orsak 2: du är rädd.

Orsak 2 är i själva verket orsak 1. Att vara rädd innebär nämligen att sluta andas. Och kom ihåg: en svalgspänning - det vill säga en sväljning - orsakar en tiondels andningsuppehåll.

Alla sorters svalgspänningar kan vi råda bot på genom att andas ut ordentligt, men det återkommer vi till senare. Nästa gång ska jag prata om spänningar du inte behöver bry dig om, och berätta om sångövningar du glatt kan strunta i.

Hur gör du för att spänna av?

xx Camilla

 

 

Varför spänner vi oss?

 

Den främsta anledningen till varför man söker upp en sångpedagog kan sammanfattas med orden: ”Jag tror jag spänner mig.”

Sångpänningar manifesterar sig på följande hot spots:

1. Magen
2. Underkäken
3. Luftstrupen
4. Revbenen

Så här får du syn på dem:

1. Sätter man en hand ovanför eller under naveln, kan man känna de yttre magmusklerna. Sångspänningar visar sig genom att musklerna blir spända och hårda vid sång. Området under handen står antingen stilla, pressas utåt, eller rör sig mycket långsamt alternativt explosivt inåt.

2. Ställer man sig framför en spegel och sjunger en ton (t ex på vokalen Á som i ”katt”) kan man se underkäkens rörelse. Sångspänningar visar sig genom att underkäken är relativt stilla vid sång, och inte rör sig nämnvärt inåt-bakåt.

3. Sjunger man toner som känns ”för höga” eller ”för låga” uppstår en klämd känsla i svalget. Det beror på att vi omedvetet är på väg att svälja. Då snörper muskler i luftstrupen ihop svalget och hindrar tonen.

4. Sätter man händerna kring de nedersta revbenen, känner man att de expanderar på inandning och faller ihop på utandning i takt med att lungorna fylls och töms på luft. Sångspänningar visar sig genom att revbenen står stilla eller rör sig mycket långsamt inåt vid sång.

Det finns sångare som vet var de spänner sig, och sångare som inte har en aning (men upplever diffusa känslor av att vara inlåsta). Kolla gärna hur det står till på de fyra platserna ovan.

Varför spänner vi oss? Det verkar ju onödigt. Sångspänningar har dock kortsiktiga fördelar:

1. De flesta har hört att man ska sjunga med magen eller spänna magen. Man spänner sig där i hopp om att göra rätt. Det känns tryggt att ”använda stödet”.

2. Att öppna munnen mer gör att vokaler låter annorlunda. De flesta tänker sig att sång ska låta som tal. Det känns tryggt att använda ”korrekt uttal”.

3. De flesta har respekt för ”svåra” toner. Respekten yttrar sig som rädsla, tvekan och motvilja. Kroppen garderar sig precis som när man åker berg- och dalbana: inför tvära kast och dyk kramar vi om handtagen och krymper ihop. Detta manifesterar sig under sång som en halv sväljning. Det känns tryggt att gardera sig när en ton verkar svår.

4. Några har hört att man ska hålla revbenen utspända vid sång, och då känns det tryggt att ”använda stödet rätt”. De flesta vet inte om att spänningar kring revbenen låser hela andningsmuskulaturen. Därför har man inte kommit på tanken att sätta händerna där.

Dessa är uppenbara, ytliga skäl. Man kan lätt få syn på dem genom att prata en stund eller jämföra några sångövningar.

Inom kort ska jag berätta om de djupare anledningarna till varför vi spänner oss. Men nästa gång ska vi prata om vad svalgspänningar egentligen är.

xx Camilla

 

 

Att sjunga upp

 

Behöver man värma upp rösten? Hur då? Hur länge?

De flesta värmer upp med hjälp av skalor och andningsövningar. De flesta tränar rösten med hjälp av skalor och andningsövningar. Uppvärmning och sångträning är alltså samma sak.

Att värma upp är valfritt.

God sångteknik är antingen något som bara finns där, eller något vi måste hitta tillbaka till. Sångteknik som behöver återfinnas kan kallas viljestyrd. Den bygger på kontroll och fungerar när vi gör en ansträngning för att koordinera de delar av rösten som behöver lyda: vi sjunger kanske fel två gånger innan det blir rätt den tredje. Teknik som däremot fungerar utan att vi lägger oss i kan kallas viljelös. Den är automatiserad och instinktiv. Vi öppnar munnen: allt funkar.

En nervös sångare vill gärna ”testa” rösten bakom scen och kolla att den håller. En osäker sångare vill gärna ”fixa” rösten innan det är dags att sjunga på riktigt.

Om man tycker det är obehagligt att slarva och släppa kontrollen eller lätt blir stressad och nervös, har man antagligen sångvanor som bygger på kontroll. Uppvärmning är då ett sätt att väcka det viljestyrda muskelminnet. Det dämpar nervositeten en smula – men under huden kliar det ändå av stress: du måste fortfarande utföra rätt ansträngning i rätt ögonblick.

Viljelös teknik är reflexmässig. Du är närvarande, avspänd och oberörd. Ingen ansträngning eller förberedande uppvärmning behövs. Du sjunger skickligt och stilfullt – utan kontroll, utan tankar.

Värm upp, eller hoppa över det. Huvudsaken är att behålla lugnet – och att inte börja anstränga sig i onödan.

 

Här kommer några uppvärmningsövningar med inre lugn i åtanke:

¤ Spänn av på inandning. Öppna munnen och släpp ut all luft på en suck. Välj en bekväm ton och din favoritvokal. Andas ut all luft genom öppen mun INNAN du sjunger den korta tonen. Upprepa en stund.

¤ Tänk att du har luft bakom överkäkens kindtänder. Låt luftfickorna expandera på inandning. Slappna av på utandning. Välj en bekväm ton och din favoritvokal. Andas in med känslan av expansion bakom kindtänderna, och sjung tonen på utandning. Upprepa en stund.

¤ Fnys en kort luftpuff genom näsan på ”hnngg”. Låt hakan hänga avspänt. ”Fnys” en bekväm ton på din favoritvokal. Fnys sedan ett kort ”hnngg” på samma ton. Växla mellan vokal och hnngg-fnys en stund.

¤ Föreställ dig att huvudet lossar från nacken och seglar mot taket på inandning. Slappna av på utandning. Välj en bekväm ton och din favoritvokal. Låt huvudet sväva uppåt på inandning, och behåll samma känsla när du sjunger tonen. Upprepa en stund.

Ju längre stund du ägnar åt en enda övning, desto tydligare resultat. Det bästa verktyget är, som alltid, din uppmärksamhet.

xx Camilla

 

 

I got 99 problems…

 

Ställ dig bekvämt. Dra en lättnadens suck.
Ta ett nytt andetag. Blås ut luften på ett sss-ljud.
Växla, så att varannan utandning blir en avspänd suck och varannan ett sss.
Upprepa ett tiotal gånger.

”Vad föredrar du – ett sss eller en suck?” frågade jag en sångare nyligen.
”Sss:et”, svarade hon.
”Varför det?”
”För att jag jobbar mer. Det känns mer som en övning.”
”Men vilken är mest trivsam?”
”Jaha. Sucken.”

När det känns att vi jobbar tar vi det som bevis på att vi gör rätt.
Att kämpa med något svårt betyder att man är duktig, tänker vi.

Men det stämmer inte. Det betyder att det du gör är svårt.
Det som är svårt nu blir inte lätt senare. Skulle det verka lätt senare, betyder det att du har ändrat på något.

Saker förvandlas inte. En spade är en spade är en spade. Nu gör du inte längre det som var svårt, utan något annat.

Ambitiösa sångare skriver gärna listor över sina sångproblem. De uppskattar att de har ca 557 stycken var, och att nr 24 skiljer sig helt från nr 111.

I själva verket finns bara ett problem. Det är att vi håller andan.

Problemet är omärkligt för den som inte är en tränad sångare, van att känna små andningsförnimmelser. En flack röst, obehag i halsen, andfåddhet osv är några av otaliga symtom på samma aber.

Andningen sker i fyra faser. Vi andas in – paus - vi andas ut - paus.

Jag bad sångaren prova följande:

Välj en fras.
Fäst blicken på en punkt.
Förnim varje inandning, varje utandning och pauserna däremellan.
Reagera inte på tankar som dyker upp.
Styr inte andningen.
Ge efter för den frid som infinner sig på utandning.
När du känner dig lugn, sjung frasen på utandning.

Sångaren sjöng sin fras. ”Men du, jag börjar ju sjunga medan jag fortfarande andas in!” utbrast hon.

Det var en avgörande insikt, så jag blev glad.
Den kom sig av att hon uppmärksammade skillnaden mellan inandning och utandning.

Här är min rekommendation: ställ frågor till sångövningar och låtar.

”Hur känns det att bromsa luften? Hur känns det att andas ut?”

Lägg märke till när du gör vad.

xx Camilla