Skriker jag nu?

 

Hur sjunger man bättre?
Släpper taget.
Vad innebär det?
Att andas ut.
Hur andas man ut?
Släpper spänningar som håller tillbaka luften.
Hur då?
Iakttar spänningarna.
Varför då?
För att alla spänningar är dolda för oss. Det går inte att släppa en spänning som vi inte känner till.

När tystlåtna sångare sjunger lite starkare än vanligt frågar de ofta: ”Låter jag skrikig nu?”

Att känna sig skrikig är en signal. Sångaren låter inte nödvändigtvis gapig, men av hans eller hennes ordval förstår jag att något känns fel. Vanligtvis anstränger sig sångaren för mycket utan att kunna sätta fingret på det.

I vår iver att sjunga snyggt (och inte fult) griper vi in i kroppens naturliga funktioner, och intellektet börjar föreläsa för kroppen om var skåpet ska stå. Vi misstror kroppens instinkt och försöker leda den "rätt". Om försöket lyckas sådär halvbra, upplevs tonen som skrikig.

En gång när jag satt och sjöng la jag märke till en liten vägg på tonen A1. ”Vad är det här för något?” tänkte jag, och klättrade ned till D1. ”Här finns ingen vägg”, tänkte jag. Upp igen. ”Väggen är tillbaka.”

På den lägre tonen var det lätt att andas ut. På den högre ville hela min varelse snåla med luften. När jag provade att behålla förnimmelsen av en motståndslös utandning blev rösten som laser. Snabbt tryckte jag på record och döpte inspelningen till ”Jag väcker de döda”. Ljudet var uppfordrande, men inte skrikigt. Det lät naket och ärligt, som att jag inte hade något kvar att gömma mig bakom.

Prova det här:
Sätt händerna kring nedre delen av revbenen.
Iaktta andningens rörelser under händerna.
Styr inte andningen: gör ingenting.
Rörelsen kan vara mycket liten, men revbenen expanderar på inandning och sjunker ihop på utandning.
Låt varje utandning bli en suck.
Styr inte sucken: gör ingenting.
Frestelsen att styra kommer uppstå - men låt impulsen passera.
Släpp fram en ton med samma suckande känsla som nyss.
Kanske gör tonen att du ofrivilligt spänner dig. Kanske börjar tvivlets kackerlacka vifta med sina antenner (som den brukar).

Ha tålamod och lägg dig inte i. Prova toner här och där. Låt rösten hitta volym av sig själv. Känns det rätt? Ser du guld för ditt inre öga? Bra.

xx Camilla