Låt tonen gå sönder

 

Om sångspänningar är problemet, varför slappnar vi inte bara av?
Därför att dolda prioriteringar hindrar oss.

De flesta sångare prioriterar så här:
I första hand ska tonen låta bra.
I andra hand ska tonen kännas bra.

Vi offrar en känsla av välbehag i halsen mot en snygg ton – medvetet eller omedvetet. Ordningen är dold för oss, och uppdagas inte förrän vi studerar hur vi bär oss åt under sång.

”Nu kändes det väldigt bra i kroppen. I halsen kändes det öppet, men jag hör att tonen blir liksom lite rispig och då tänker jag att det är fult, och att det är fel.” Så beskrev en sångpedagogstudent fenomenet under arbetet med sin avhandling om sång och prestation.

Det finns ingen anledning att slappna av om prio ett är att tonen ska låta bra. Sångspänningar hjälper nämligen vissa toner att låta snyggt (och saboterar andra). Att prestera med hjälp av sångspänningar är enkelt. Det svåra är att slappna av: då försvinner ju möjligheten att prestera.

Avspänning innebär att sluta anstränga sig och istället släppa kontrollen och ge efter varpå toner plötsligt kan börja fladdra, raspa, spricka eller svaja. Sångare brukar reagera med att vilja backa och lägga ned. Men ostadigheten i tonen är tecknet på att spänningar är på väg att släppa.

Ansträng dig därför ännu mindre och beställ tårta när tonen faller sönder.  Sångspänningar maskerar verkligheten. De kan ”hålla ihop” toner som egentligen är trasiga. Släpp taget, så ser du hur det är fatt med dem.

Du kommer nå en punkt där du inte kan anstränga dig mindre. Tonerna där är okrossbara, eftersom du vägrat att bjuda in några sångspänningar.

Byt plats på prioriteringarna:
I första hand ska tonen kännas bra.
I andra hand ska tonen låta bra.

Sök efter en läkande, flödande, öppen känsla i halsen.

Den sångare vars ton aldrig kan krossas, saknar också förmågan att bli nervös.

xx Camilla