Brev till bröstklangssångare

 

Det finns en bröstklangsstrategi och en huvudklangsstrategi för röster att ta sig an. Utan att du lägger dig i kommer din röst att göra sig hemmastadd med den ena.

Båda fungerar. Båda har för- och nackdelar.
.

Kära bröstklangssångare,

Du trivs bra i den låga och mellersta delen av rösten. Du har lätt för att sjunga starkt och kärnfullt, och gillar att stadigt kunna greppa och lotsa toner. Kanske kallar du dig alt eller bas.

Höga toner är svåra att hålla i. Du känner dig klumpig och skrikig när du griper efter dem. Instinkten säger att du bör ta i, men då är det också som om du kvävs.

Plötsligt spricker rösten. Den kvävande förnimmelsen försvinner, men på bekostnad av all kontroll - detta låter knappast som din röst längre: nu liknar den en spöklik anti-röst utan kropp eller kontur!

Du håller dig därför helst nedanför skarven och lever ditt liv där.

Som bröstklangssångare äger du fördelen att kunna ta i och sjunga starkt. Nackdelen är att du lever med ett ”tak” på rösten. Kanske är det också svårt att sjunga svagt.

”Hur fungerar bröstklangsstrategin? Ge mig en anatomilektion!”

Okej.

Stämbanden består av tre lager: muskler längst in, ligament i mitten och slemhinnor ytterst. Termen ”bröstklang” beskriver ett hårt och direkt sound, där musklerna är aktiva när stämbanden svänger.

Dessa muskler förkortar stämbanden. Bröstklangssångare tycker om förnimmelsen av aktiva förkortarmuskler: de kan hålla i tonen och ge den skärpa och kontur.

Under stämbanden sitter andra muskler: sträckarmuskler. Stämbanden måste sträcka ut sig för att kunna nå höga toner.

Stämbanden kan inte vara korta och långa samtidigt. Sträckarmusklerna och förtkortarmusklerna jobbar EMOT varandra. När vi rör oss uppåt i tonhöjd måste förkortarmusklerna släppa.

Detta vill bröstklangssångaren INTE uppleva, för då känner han eller hon inte igen sig. Sångaren kämpar förgäves med sig själv på höjden för att behålla aktiva förkortarmuskler.

It’s a losing game, my friends.

När förkortarmusklerna abrupt slappnar av, hörs en skarv.

Känner du igen dig?

I så fall kommer jag snart att berätta hur du gör dig hemmastadd också i den röst du INTE känner igen som din egen: huvudklangen.

xx Camilla