Att sjunga är att tänka

 

Vad är det att tänka?

Du kan antingen tänka ord, långa haranger. Du kan låta sinnet rastlöst skutta omkring från det ena till det andra. Eller så kan du fästa uppmärksamheten på verkligheten.

Ett sätt är att stirra på en punkt på golvet och inte röra dig. Det kallas meditation. Vanligtvis fokuserar du på andningen.

Ett annat sätt är att ge dig ut och springa, upprepa en yogaserie eller plantera lavendel och backtimjan.

Att sjunga tillhör samma kategori. Du tänker när du sjunger. Att sjunga är en upplevelse av din kropp, och kroppen är världen. Det är inte säkert att du existerar, men du verkar ha en kropp och nu tänker den, helt ordlöst.

Fotsulorna som spjärnar mot marken, stadgan i ryggraden, de små fina vibrationerna i svalget och förnimmelsen av tonens form strax under gommen tar dig till nuet.

Istället för att limma fast oss vid hur det låter ska vi observera hur det känns. Varför är det bra?

1. Känns det rätt, så är det rätt.

2. Åsikterna i bakhuvudet om hur det "ska" låta är bara distraktion, knaster, hinder i vägen. Låt dig inte luras.

Sången tar oss rakt in i verkligheten som den är. Vi blir ett med det vi gör. Det är ett sätt att tänka som vi kan kalla ren närvaro. Inte sällan leder det till opåkallade insikter, t ex anledningen till ditt konstiga humör i förrgår, längtan efter att stjäla David Bowies vibrato eller en stark känsla av ömhet och beundran inför allt du har kvar att säga.

Sång är inget trivialt eller ytligt. Det är reflektion.

Det är som syre.

xx Camilla

 

 

 

No Comments

Post a Comment