Än har du inte gett dig på att sjunga Der Hölle Rache – Nattens drottning. Du lyssnar på den och känner dig som Bambi i strålkastarljus.

På Wikipedia står det: ”[Detta] är en komplicerad aria med mycket höga toner i operan Trollflöjten. Der Hölle Rache är känd som mycket krävande. För sopransolisten kräver arian en särskilt hög tessitura.”

Du lyssnar på en inspelning och försöker kopiera sångaren rakt av. Fan vad svårt det blev nu.

Musik måste bli lätt - och detta är hemligheten. Man kan göra saker på ett lätt eller svårt sätt. För det första består Der Hölle Rache av toner i en viss ordning. Börja med att sjunga en i taget.

Säkert kan du sjunga sångens första ton (det är ett A).
Sedan kan du ta reda på vilken den andra tonen är (ett D.)
Säkerligen kan du också hitta den tredje. (You’re on your own, kid!)

Sjung en i taget. Inte alla på en gång.
Andas mellan var och en. Vem har sagt att du inte får andas?
Sjung de tre första tonerna utan brådska. Om det är svårt sjunger du för fort.

”Men det låter inte som på inspelningen!”

Jag vet.

”Men det ska gå fort!”

Sjung fort då.

”Jag sjöng fel!”

Jag vet – för om du sjunger fort blir det fel. Sjung långsamt så blir det rätt. Bli inte arg - sjung den fjärde tonen istället.

Nu är du på banan. Saker är inte lätta eller svåra – de är bekanta eller obekanta. Gör det obekanta bekant, men i ditt eget tempo. Bete dig som om du vore mån om att verkligen lyckas. Jag vet inte vem som övertygat oss om att vi ska snubbla runt och sjabbla.

Sjung den femte tonen. Du kan sätta ihop de föregående fyra med den femte och bekanta dig med detta pärlband en stund. Fortfarande svårt?

Nuförtiden översköljs vi av uppmaningar om att tro på oss själva. Att slumpmässigt tro på något vi aldrig har upplevt fungerar inte. Du måste göra och du måste göra rätt. Vad krävs för att det ska bli rätt? Ett långsamt tempo.