Att det känns bra när vi sjunger är viktigare än att det låter bra.

Känslan kommer i första hand, soundet i andra. Med känslan menar jag den fysiska förnimmelsen.

Det ska alltid kännas behagligt. Ju bättre det känns, desto bättre är tekniken. Akustiken blir optimal när svalgets delar synkar och energin fördelas jämnt. Alltså: att det låter bra är en konsekvens av att det känns bra.

Lär dig identifiera hur det känns när du sjunger.

Å ena sidan finns alla varianter av obehag. Å andra sidan finns alla varianter av välbehag. Ditt sjätte sinne är din känslighet.

Sjung på alla möjliga vis och jämför. Till och med obehag och heshet är värdefulla erfarenheter. Ett sätt att sjunga kommer kännas bättre än ett annat.

X är kanske bättre än Y. Stanna med X.

Senare kanske det visar sig att Z är bättre än X. Uppgradera till Z.

Sök efter största möjliga välbehag. Ansträngda saker kommer fortsätta att vara ansträngda så länge du envisas med dem.

Svalget är en apparat med rörliga delar. Sångteknik handlar om att flytta på dem. Men vi kan inte se delarna, och måste blint känna oss fram. Vi höjer struphuvudet, drar ihop tungan, släpper käken, lär känna förnimmelserna i detalj. Större känslighet innebär bättre teknisk kontroll.

Det finns en sorts känslighet till: smak.

Jag gillar Nick Caves sätt att sjunga, du kanske inte gör det. ”Smaklöst.” Helt ok. Smak är individuell.

Jag brukar fråga sångare: ”Låter det som du vill nu?” Det är bara du som vet vad du gillar.

Var medveten om din smak. Rikta uppmärksamheten inåt och känn efter. ”X känns mer rätt än Y.”

Nu arbetar du med något viktigt, nämligen sanningen. Uttryck den i sång.

Man blir uppgiven av att låtsas gilla något man tror att man måste gilla. ”If you fucking like something, like it. There are no guilty pleasures”, sa Dave Grohl. Använd sjätte sinnet.

Lita på dig själv.