Ställ dig bekvämt. Dra en lättnadens suck.
Ta ett nytt andetag. Blås ut luften på ett sss-ljud.
Växla, så att varannan utandning blir en avspänd suck och varannan ett sss.
Upprepa ett tiotal gånger.

”Vad föredrar du – ett sss eller en suck?” frågade jag en sångare nyligen.
”Sss:et”, svarade hon.
”Varför det?”
”För att jag jobbar mer. Det känns mer som en övning.”
”Men vilken är mest trivsam?”
”Jaha. Sucken.”

När det känns att vi jobbar tar vi det som bevis på att vi gör rätt.
Att kämpa med något svårt betyder att man är duktig, tänker vi.

Men det stämmer inte. Det betyder att det du gör är svårt.
Det som är svårt nu blir inte lätt senare. Skulle det verka lätt senare, betyder det att du har ändrat på något.

Saker förvandlas inte. En spade är en spade är en spade. Nu gör du inte längre det som var svårt, utan något annat.

Ambitiösa sångare skriver gärna listor över sina sångproblem. De uppskattar att de har ca 557 stycken var, och att nr 24 skiljer sig helt från nr 111.

I själva verket finns bara ett problem. Det är att vi håller andan.

Problemet är omärkligt för den som inte är en tränad sångare, van att känna små andningsförnimmelser. En flack röst, obehag i halsen, andfåddhet osv är några av otaliga symtom på samma aber.

Andningen sker i fyra faser. Vi andas in – paus - vi andas ut - paus.

Jag bad sångaren prova följande:

Välj en fras.
Fäst blicken på en punkt.
Förnim varje inandning, varje utandning och pauserna däremellan.
Reagera inte på tankar som dyker upp.
Styr inte andningen.
Ge efter för den frid som infinner sig på utandning.
När du känner dig lugn, sjung frasen på utandning.

Sångaren sjöng sin fras. ”Men du, jag börjar ju sjunga medan jag fortfarande andas in!” utbrast hon.

Det var en avgörande insikt, så jag blev glad.
Den kom sig av att hon uppmärksammade skillnaden mellan inandning och utandning.

Här är min rekommendation: ställ frågor till sångövningar och låtar.

”Hur känns det att bromsa luften? Hur känns det att andas ut?”

Lägg märke till när du gör vad.