Vågar du bryta mot den här sångregeln?

Sångaren Ann-Marie (som egentligen heter något annat) hade lätt för att nå höga toner men de var spinkiga, ihåliga och åtsnörpta.
“Hur andas du?” frågade jag.
“Bra”, sa Ann-Marie, “det känns som att stödet är med.”
Jag föreslog att sjunga a cappella i sakta mak, utan brådska och i behagligt tempo. Varje gång hon var på väg att snudda vid en spinkig ton, fick hon stanna och slappna av. Sedan bad jag henne andas ut sekunden innan hon lade till något ljud.
Tonerna som nyss var klena och urholkade blev så fylliga det var svårt att tro att detta var samma röst. De fyllde rummet med nytt djup och flödande klang.
😉
Bryt mot den här sångregeln: att inte andas där du behöver.
Kroppen skickar signaler när den vill andas in. Det kan hända mitt i en sångfras. Min erfarenhet är att 100 av 100 människor väljer att ignorera det och sjunga vidare ändå.
Istället för att förklara vad som är bra med att göra tvärtom, ber jag dig prova:

Sjung de här två raderna… men andas in och andas ut precis där bilderna illustrerar att du ska göra det. (Obs! Se till att inte råka fuska genom att andas in precis innan ett ord.)

Inte dumt, eller hur?
Okej, vi går ett steg längre. Vi kör den avancerade varianten.

Sjung de här raderna… men andas in och andas ut precis där bilderna illustrerar att du ska göra det. Ja, precis där det står att du ska. Ja, mitt i meningen. Ja, mitt i ordet. MITT. I. ORDET.
Sådärja. Jag säger inget mer. Du märker själv.
Att andas ut innan en ton är som att ge rösten en knuff på krönet till en nedförsbacke: den får fart av sig själv. Skriv in dina egna utandnings- och inandnings-emojis i låttexter som du sjunger. Det säkrar att du arbetar med kroppen, inte emot den.