Brev till huvudklangssångare

Det finns en bröstklangsstrategi och en huvudklangsstrategi för röster att ta sig an. Utan att du lägger dig i kommer din röst att göra sig hemmastadd med den ena.

Båda fungerar. Båda har för- och nackdelar.

Kära huvudklangssångare,

Du trivs bra i den mellersta och höga delen av rösten. Du rör dig lätt och smidigt bland toner på svag till medium volym, och trivs med en öppen och avspänd känsla i svalget. Kanske kallar du dig sopran eller tenor.

Röststyrka är svår att få till. Det känns onaturligt och överspänt att sjunga starkt. Kraftiga, hårda toner spricker ofta.

På höjden kan du öka volymen och sjunga ut, till skillnad mot i botten där toner känns tröga, knarrar eller snabbt dör bort.

Som huvudklangssångare äger du fördelen att kunna sjunga omkring eller över skarven utan problem. Nackdelen är att du lever med en ”vägg” på rösten. Därför föredrar du att hålla dig till svag samt medium volym, och lever ditt liv därinom.

”Men vad beror det på?”

Här kommer en anatomisk förklaring.

Stämbanden består av tre lager: muskler längst in, ligament i mitten och slemhinnor ytterst. Termen ”huvudklang” beskriver ett mjukt och tunt sound, där endast slemhinnorna är aktiva när stämbanden svänger. Bröstklang åstadkoms däremot av aktiva stämbandsmuskler.

Huvudklangssångare vill INTE dra ihop, komprimera, spänna eller aktivera i svalg eller stämband och sedan hålla den spänningen – det känns onaturligt.

För säkerhets skull tar de ofta i för mycket när de ökar volymen, vilket låser både stödmuskler och svalg. Eftersom detta är obehagligt återgår de därefter till att sjunga milt med avspända stämbandsmuskler.

Låter det bekant?

I så fall kommer snart råd om hur du naturligt finner den kärnfulla röst som för tillfället INTE känns självklar: bröstklangen.