Sanningen om svåra toner

”It could all be so simple…”
- Lauryn Hill

Det finns alltid ett enklare sätt att sjunga en ton på. Enklare betyder inte mer banalt eller anspråkslöst.

Enklare betyder optimalt.

Om en ton är svår, så är sångtekniken inte optimal. Tänk att du har en piltavla, och du kastar en pil som landar i utkanten. När rösten missar centrum av tonen, precis som pilen missar mitten av tavlan, känns tonen bråkig och skum.

Så fort du träffar mitt i prick landar du i tonens centrum. Där känns det lätt att sjunga, rösten är elastisk och fri, rik och fyllig. (Även om du growlar eller sjunger raspigt har du full kontroll och det låter snyggt.)

Tonen i sig är inte svår. Det är vårt sätt att närma oss tonen som är komplicerat, oklart, eller obalanserat.

Om en ton får oss att undra: ”Hur kan jag finna mod att utföra denna vansinniga kraftansträngning?” så är det dags att istället slå fast:

”Det här verkar svårt, för att tekniken inte är optimal. Än.”

Det finns alltid – och jag menar alltid - en lösning.