Varför sjunger vi?

För att det är roligt, kanske. För applådernas skull. Jag tror det finns en anledning till.

Du har något att säga som du inte har sagt.

Du använder sången för att leta reda på det. Därför känns det viktigt att sjunga.

Vad har du att säga?

”And IIIIIIIIII… (!!!) will always – love YOUUUU… hu~”

Ja! Hurra! Sjung gärna den på väldigt hög volym. Sjung allt av ingen anledning alls – det är en extremt bra början. Kasta dig runt i ett bollhav av kul, helst jämt. Bli glad.

Därefter kan du knacka på dörren till djupare syften.

”Jag vill sjunga med mer djup och autenticitet. Tror inte jag är ute efter en vacker sångfågelröst”, berättar sångare för mig.

När vi sjunger vill vi sätta fingret på något och uttrycka oss fritt. Vi vet att vi har potentialen att göra det – bryta upp dörrar och sjunga otvunget. Men hur?

Börja med att göra upp med föreställningar om vad du får och inte. Ett exempel: punk.

”Jag ser punk som en metod”, sa en sångare en gång. ”Man får göra vad man vill.”

Punk är kaos och vild kreativitet. Jämför med opera, som är behärskad elegans. Eller metal, som är koncentrerat ursinne. Hajar du till en smula inför metal?

Egentligen ställer du en fråga när du snuddar vid sådan rå energi: ”Vad händer med mig när jag blir arg? Får jag bli arg?”

Aggression kan vara hälsosam och konstruktiv. Vreden bryter fram och rösten blir skarp, grusig och intensiv. Är det här inte du?

Frågan är: vilka känslor tillåter vi oss att utforska?

I sång hör vi så mycket mer än bara toner. Vi hör avsikter, sinnesstämningar och dolda budskap mellan ord. Vi sjunger för att uttrycka våra upplevelser utan några som helst reservationer. Det gör oss friska. Betydelsen av sång går långt bortom pengar eller framgång.

Tänk om din röst ligger som ett frö inom dig. Tänk om du sjunger för att du längtar efter den.

Du kan sjunga för din egen skull. Gör det.